Bwana asifiwe!

Plotsligt har det gatt nastan tva veckor sedan jag kom fran Narok... Time flies, what else can I say? My goodness. Har varit valdigt upptagen den senaste tiden, och har for forsta gangen haft brattom i Kenya. Det ar inte vanligt i hakuna matata –landet (hakuna matata betyder inga bekymmer). Min dator ar fortfarande sonder och pa service, sa inga a- och o-prickar annu heller. Telefonen gav ocksa upp efter Narok, och sa hande en massa jobbiga smasaker som verkligen var en provning for mig. Ser nog sambandet mellan Narok o alla dessa plotsliga motgangar, det ar nog mer an ett sammantraffande ar jag overtygad om. As long as we don’t do much, the devil is pretty comfortable, eller som jag brukar uttrycka det: ju narmare vi kommer Jesus, desto farligare blir vi for den onde. Och da satter han in sina motattacker. 

 Var ocksa sjuk forra veckan, febern steg plotsligt valdigt hogt, men vi bad bort febern pa kvallen sa det var en endagsgrej, men var nog ganska matt hela veckan. Efter allt som hande i Narok behovde och behover jag en hel del vila, och en hel del av Gudsordet. Det senare har uppfyllts i och med forsamlingens kvinnokonferans som pagatt denna vecka. Det var SA valsignat pa manga satt. Huvudpredikanten var fran Australien, sa nu fick jag nya kontakter ditat ocksa, sa harligt hur Gud forbereder vagen (aker ju alltsa till Australien i oktober). Divine appointments! Motena under veckans gang har varit valdigt andefyllda och det har varit liksom en ”profetisk ande” over hela konferansen. Smorjelseolja har ocksa anvants mer an jag nansin sett tidigare, och det ar kul pa vilket satt man smorjer manniskor har... I Finland ar vi vana vid nagra droppar och sa smorjer man pannan med hjalp av tva fingrar. Har formar man en skopa med handen, haller i ORDENTLIGT med olja o sa smetar man hela huvudet pa personen man ber for! Halleluja. Bibliskt ar det i allafall, det star ju att oljan ska rinna ner langs skagget. Den australienska predikanten var dock inte sa fortjust over att hon fick stora oljeflackar over hela klanningen...  

  Under avslutningsmotet var det ocksa allman smorjelse och forbon. Forst tankte jag att jag inte ska ga fram, for jag ar ju fylld med den Helige Ande, jag mar bra och ar fran forr sa fylld med kraft att jag ibland tror jag ska ga i bitar. Fel tankt. Gud har ALLTID mer att ge. Av nan anledning gick jag alltsa anda fram, och sa kom nagra systrar och bad for mig med valdigt kraftiga boner. Sen kom frun till en av de hogsta ledarna i kyrkan fram for hon ville smorja mig. Hon gjorde det, och sen da hon borjade be (ropa och skrika) hande nagot markligt. Det kom en tryckvag framifran, men den var mjuk o varm pa ett underligt satt. Jag foll bakat, och landade onaturligt mjukt. Jag vet inte hur lange jag lag dar pa kyrkgolvet, men folk lar ha bett for mig en god stund. Jag kunde inte stiga upp pa en stund utan lag dar o kunde inte prata annat an i tungor. Sa kommer rosten som sager ”Six chariots of gold” (sex karror guld).  Jag vantar pa att tilltalet ska fortsatta, men det var allt. Six chariots of gold. Jag borjar skratta och tacka Gud, for fast jag inte annu heller vet exakt vad det betyder sa later det ju nog valdigt bra! Bring it on, I receive!! 

  Var ocksa jatte roligt att fa traffa nagra av mina systrar fran Narok som kommit till konferensen. Vi pratade och skrattade, och det var roligt att fa hora att de flesta av de nyfralsta som kom till tro under min tid dar fortfarande ar med i kyrkan. Sa viktigt med follow up, vi maste ta val hand om manniskorna som kommer med i forsamlingen. Nar vi skiljdes at sade jag ”See you soon” for jag ar alldeles overtygad om att vi kommer att ses snart igen. Jag kommer att aka tillbaka till Narok forr eller senare, det ar jag saker pa.

 En kvall under konferansen var jag langst bak i kyrkan under lovsangen (tycker om att vara dar, det finns mycket rum att hoppa och dansa), och plotsligt hander nagot markligt. En kvinna star kanske tre meter framfor mig, och plotsligt flyger hon i en bage upp i luften och landar delvis pa mig. Hon borjar krampa och snurra runt, och jag ser att hon har valdsamma smartor. En demon manifesterar sig. Jag har borjat bli van vid sant, sa jag gor det vanliga: utovar min auktoritet, befaller demonen att forsvinna i Jesu namn, skyddar den krampande kvinnans huvud sa att hon inte ska stota sig och ser efter att inte fa nagra sparkar av hennes hogklackade skor (har erfarenheter av att fa klackar djupt in mellan revbenen och det ar inte kul...) Till slut flyr demonen ur henne och hon blir liggande och grater. Jag ber for henne alldeles kort och lamnar over henne at nagra kvinnor som gar djupare i forbonen for att hela de sar hon sakert lamnat med.

 Ingen bad for kvinnan nar demonen borjade manifestera sig, men demonen kunde inte sta ut med Jesu narvaro under lovsangen. All ondska maste fly dar Jesus regerar. Jag var forstas tacksam att det hande dar jag stod, for jag gillar andlig kamp och action, det ar sa underbart att se hur kraftigt Jesu namn ar! En situation dar jag i mig sjalv ar totalt hjalplos, det finns absout ingenting en manniska kan gora i en san situation, utan det ar bara Jesus. Korsets kraft, blodets kraft. Visst, ”glad er inte mer over att demonerna lyder er an att era namn ar skrivna i livets bok” (Luk 10:20), men visst ar det fint att se hur min Kung verkar!

  Nar jag dansade dar i kyrkan, sjong i anden for att jag inte kande till sangerna och allmant gladde mig framfor Gud insag jag att jag aldrig mera kommer att passa in i kyrkan i Finland. Jag tanker anda inte anpassa mig – Finland far lov att gora det. : )

 Den australienska predikantens man ar en framgangsrik businessman, och han har beslutat att oppna en stor honsfarm pa barnhemmets tomt. Under dessa tva veckor har vi besokt olika foretag som ska kopa honorna, besokt banker och pratat med myndigheterna osv... Det ar mycket jobb med att oppna en honsfarm med 24 000 honor, men nar farmen ar klar blir barnhemmet ekonomiskt oberoende, och alla barn kan fa studieplats i regionens  basta skolor. Vilken valsignelse!  

 Forutom honsfarmande och sisters’ conference har jag haft en hel del skolarbete att jobba med. Bibelskolan ar stangd fem veckor, och jag hade en massa uppgifter. Igar skrev jag sista sidan, totalt blev det 56 sidor, och firade med yoghurt att jag antligen ar klar. Det ar faktiskt ganska intensivt att studera i bibelskolan, trots att lektionerna gar bara fran morgon till lunch (kl. 13) sa satter det igang sa manga processer inom en, och sa kommer hemarbetet till forstas. Och prov har vi varje vecka, sa man maste nog lasa varje dag. Men visst ar det givande! 

 Nu ar det annu en vecka kvar innan skolan kor igang, och jag hoppas fa nagra vilodagar tillsammans med Pappa Gud. He is the one that restores my soul! Det blev ett ganska flummigt blogginlagg om det ena och det andra, men fick i allafall skriva av mig om vad som hant, och det ar alltid skont. Bless y'all!

”Not by might nor by power, but by my Spirit says the Lord Almighty” (Zech 4:6)

Narok

Dryga tva veckor ar over i Narok. Huhhu. Sa manga nya upplevelser att jag inte vet var jag ska borja. For det andra vet jag inte vad allt jag ska vaga dela sa att ni inte ska bli skramda...

 For tva ar sedan nar vi var i Kenya med skolgruppen sov vi en natt i Narok nar vi skulle aka pa safari. Eller ja, vi skulle sova. Jag sov inte. Narok ar centrum for hela ostra Afrikas djavulsdyrkan, och det marks. Om man kan sova over huvud taget sa har man antagligen mardrommar... Sa den natten vi var dar markte jag att nagot ar fel, och nagot maste goras. Jag blev dock valdigt forvanad nar Gud borjade tala till MIG om Narok nar jag atervande hem. Inte kan ju jag aka dit, jag ar ju ingen missionar! Men det ar inte utbildning och certifikat Gud soker efter. Han soker efter ett villigt hjarta.

 Efter tva manader i bibelskolan var jag proppfull med ny kunskap, fylld med kraft fran ovan och holl pa att ga i bitar av iver nar jag antligen skulle aka ivag till Narok. Min forsta ordentliga missionsresa. Inte precis det lattaste resemalet... Men det var Gud som ledde mig dit, och jag kan saga att jag verkligen sett Gud verka pa maktiga satt!!
 Under de senaste veckorna har jag predikat, predikat och predikat. I kyrkan, pa gatan, i slummen. Jag har bett for sjuka manniskor och manniskor som varit besatta. Demonerna har manifesterat men slutligen gett vika for Jesu namn! Manniskor har blivit fralsta, helade, befriade och upprattade. Det ar ingen annan an Gud som kan gora det jag sett handa. Jag har varit pa uppdrag i sma kyrkor som sett ut som skjul men ocksa stora kyrkor. Pa storre uppdrag har jag haft egen bilchauffor, egen tolk, livvakt och en tjanare som bar min Bibel. Kandes valdigt markligt! Ute pa gatan har jag haft med mig en man som fungerat som livvakt och tolk. Ibland hamnade vi i hotfulla situationer, speciellt i slummen, men jag vagrade ge mig. ALLA behover fa hora budskapet om den uppstandne fralsaren, och jag tanker inte lata mig hindras av manniskor som beter sig hotfullt. Jag har Gud med mig och det avgor allt! I slummen blev vi omringade av fulla manniskor, och det blev ev ganska knepig situation nar de trangde pa. Jag fortsatte att predika ostort trots att de ropade, hanade och skrattade, nagra kastade sprit pa mig. Inom mig bad jag hela tiden att Gud skulle tysta deras munnar, och framfor allt skydda och bevara oss. Till slut satt alla manniskor runt omkring mig, alldeles tysta, och lyssnade tarogt pa mig. Guds Ande verkade i deras hjartan, och jag fick be for dem och flera kom till tro dar mitt i all uselhet.
 Ibland forvanade Gud mig totalt. Nar jag hade bett till fralsning med nagon ute pa gatan kunde jag hora Gud saga “led honom i andedop”. En manniska som just blivit troende och som inte ens ar dopt med vatten! Hursomhelst lydde jag Gud och blev hur forvanad som helst nar dessa nyfralsta manniskor verkligen blev fyllda med den Helige Ande och borjade tala i tungor. Gud ar inte beroende av vara manskliga “protokoll”!
 
 Levnadsforhallandena i Narok var valdigt tuffa. Jag bodde ute i bushen utan tillgang till rinnande vatten och el, sangen kryllade av olika kryp och istallet for toalett fans det en obehaglig kakkagrop. HYJ. Mat och te kokades pa regnvatten, och regnvatten var annars ocksa det enda vattnet som fanns. Ironiskt nog radde det inget brist pa vatten nu, utan regnsasongens kraftiga osregn orsakade oversvamningar som spolade bort hus och vagar, och naturligtvis drabbades Narok allra varst… Det brukar handa dar jag befinner mig.

 Tiden i Narok praglades av mirakel och under, precis som det lovas i Mark 16:15-18. Gud ar trofast! En gang nar jag predikade inne i stan blev det stromavbrott, och det var sen kvall, sa vi omslots av ett totalt morker och varken mikrofon eller hogtalare fungerade. Jag vagrade sluta mitt i min predikan utan fortsatte genom att ropa sa att manniskorna horde, och jag kunde bara lita pa att de fortfarande fanns dar trots att jag inte kunde se dem. Och det var vart det. I slutet kom en haxdoktor fram och han gav sitt liv till Jesus, och vi brot hans “magiska stav”. Aratal av haxkraft var nu bakom – han hade mott nagot storre.  
 Under dagarna gick jag en hel del i Narok, och till slut nottes mina strumpor sonder. Eftersom det fann efter s storre problem att tanka pa sa brydde jag mig inte om att tar och halen stack ut ur strumporna. En kvallett mote kom dock en dam fram till mig och sade “God told me to give you these”. I handen holl hon tva par strumpor. Vilken gladje! Gud ser till vara behov, aven de minsta!
 Som jag sade ar Narok ett valdigt tuft omrade andligt sett, och pa natterna vaknade jag ofta och maste be for att fa frid och for att kunna sova. Pastor Nicholas var ocksa vaken varje natt, trots att han bott pa orten i typ elva ar sa paverkas han fortfarande av det som sker i andevarlden. Vi har dock Namnet over alla namn, och enligt Luk 10:19 har vi fatt auktoritet over allt det onda. Vi far frimodigt tala Jesu blods beskydd over oss och vara forvissade om att inget kan skada oss. Vidare finner vi i Efesierbrevets sjatte kapitel den andliga vapenrustningen som ar sa viktig i kampsituation, och speciellt i Narok far man nog ha utrustningen pa natt och dag. Ute pa gatan var det valdigt viktigt att minas orden “vi strider inte mot kott och blod, utan mot ondskans andemakter i himlarymderna”, for nar jag motte manniskor som forbannade mig for Jesu namns skull sa skulle jag helst ha sagt ett par valvalda ord… Valde istallet att valsigna dem. Ordet sager att vi da “samlar glodande kol pa deras huvuden”. Ma Gud visa dem sanningen och leda dem ut i frihet!
 Jag tror det kan bli flera inlagg om Narok och alla handelser darifran, det ar lite svart att fa ordning pa tankarna just nu. Borde jobba med skolarbete, har ett arbete pa dryga 50 sidor jag borde skriva fore bibelskolan fortsatter om en och en halv vecka. Aningen stressad da min dator gatt sonder och telefonen vagrar fungera, lite svart att fixa tekniska apparater har i Kenya… Men Gud ar god och Han kanner till mina behov och bordor, bade de jag kampar med har och det som oroar mig pa hemmafronten. “I give ALL my cares to Him because He cares for me” (1 Pet 5:7). 

Gud valsigne dig – Barikiwa sana!