Narok

Dryga tva veckor ar over i Narok. Huhhu. Sa manga nya upplevelser att jag inte vet var jag ska borja. For det andra vet jag inte vad allt jag ska vaga dela sa att ni inte ska bli skramda...

 For tva ar sedan nar vi var i Kenya med skolgruppen sov vi en natt i Narok nar vi skulle aka pa safari. Eller ja, vi skulle sova. Jag sov inte. Narok ar centrum for hela ostra Afrikas djavulsdyrkan, och det marks. Om man kan sova over huvud taget sa har man antagligen mardrommar... Sa den natten vi var dar markte jag att nagot ar fel, och nagot maste goras. Jag blev dock valdigt forvanad nar Gud borjade tala till MIG om Narok nar jag atervande hem. Inte kan ju jag aka dit, jag ar ju ingen missionar! Men det ar inte utbildning och certifikat Gud soker efter. Han soker efter ett villigt hjarta.

 Efter tva manader i bibelskolan var jag proppfull med ny kunskap, fylld med kraft fran ovan och holl pa att ga i bitar av iver nar jag antligen skulle aka ivag till Narok. Min forsta ordentliga missionsresa. Inte precis det lattaste resemalet... Men det var Gud som ledde mig dit, och jag kan saga att jag verkligen sett Gud verka pa maktiga satt!!
 Under de senaste veckorna har jag predikat, predikat och predikat. I kyrkan, pa gatan, i slummen. Jag har bett for sjuka manniskor och manniskor som varit besatta. Demonerna har manifesterat men slutligen gett vika for Jesu namn! Manniskor har blivit fralsta, helade, befriade och upprattade. Det ar ingen annan an Gud som kan gora det jag sett handa. Jag har varit pa uppdrag i sma kyrkor som sett ut som skjul men ocksa stora kyrkor. Pa storre uppdrag har jag haft egen bilchauffor, egen tolk, livvakt och en tjanare som bar min Bibel. Kandes valdigt markligt! Ute pa gatan har jag haft med mig en man som fungerat som livvakt och tolk. Ibland hamnade vi i hotfulla situationer, speciellt i slummen, men jag vagrade ge mig. ALLA behover fa hora budskapet om den uppstandne fralsaren, och jag tanker inte lata mig hindras av manniskor som beter sig hotfullt. Jag har Gud med mig och det avgor allt! I slummen blev vi omringade av fulla manniskor, och det blev ev ganska knepig situation nar de trangde pa. Jag fortsatte att predika ostort trots att de ropade, hanade och skrattade, nagra kastade sprit pa mig. Inom mig bad jag hela tiden att Gud skulle tysta deras munnar, och framfor allt skydda och bevara oss. Till slut satt alla manniskor runt omkring mig, alldeles tysta, och lyssnade tarogt pa mig. Guds Ande verkade i deras hjartan, och jag fick be for dem och flera kom till tro dar mitt i all uselhet.
 Ibland forvanade Gud mig totalt. Nar jag hade bett till fralsning med nagon ute pa gatan kunde jag hora Gud saga “led honom i andedop”. En manniska som just blivit troende och som inte ens ar dopt med vatten! Hursomhelst lydde jag Gud och blev hur forvanad som helst nar dessa nyfralsta manniskor verkligen blev fyllda med den Helige Ande och borjade tala i tungor. Gud ar inte beroende av vara manskliga “protokoll”!
 
 Levnadsforhallandena i Narok var valdigt tuffa. Jag bodde ute i bushen utan tillgang till rinnande vatten och el, sangen kryllade av olika kryp och istallet for toalett fans det en obehaglig kakkagrop. HYJ. Mat och te kokades pa regnvatten, och regnvatten var annars ocksa det enda vattnet som fanns. Ironiskt nog radde det inget brist pa vatten nu, utan regnsasongens kraftiga osregn orsakade oversvamningar som spolade bort hus och vagar, och naturligtvis drabbades Narok allra varst… Det brukar handa dar jag befinner mig.

 Tiden i Narok praglades av mirakel och under, precis som det lovas i Mark 16:15-18. Gud ar trofast! En gang nar jag predikade inne i stan blev det stromavbrott, och det var sen kvall, sa vi omslots av ett totalt morker och varken mikrofon eller hogtalare fungerade. Jag vagrade sluta mitt i min predikan utan fortsatte genom att ropa sa att manniskorna horde, och jag kunde bara lita pa att de fortfarande fanns dar trots att jag inte kunde se dem. Och det var vart det. I slutet kom en haxdoktor fram och han gav sitt liv till Jesus, och vi brot hans “magiska stav”. Aratal av haxkraft var nu bakom – han hade mott nagot storre.  
 Under dagarna gick jag en hel del i Narok, och till slut nottes mina strumpor sonder. Eftersom det fann efter s storre problem att tanka pa sa brydde jag mig inte om att tar och halen stack ut ur strumporna. En kvallett mote kom dock en dam fram till mig och sade “God told me to give you these”. I handen holl hon tva par strumpor. Vilken gladje! Gud ser till vara behov, aven de minsta!
 Som jag sade ar Narok ett valdigt tuft omrade andligt sett, och pa natterna vaknade jag ofta och maste be for att fa frid och for att kunna sova. Pastor Nicholas var ocksa vaken varje natt, trots att han bott pa orten i typ elva ar sa paverkas han fortfarande av det som sker i andevarlden. Vi har dock Namnet over alla namn, och enligt Luk 10:19 har vi fatt auktoritet over allt det onda. Vi far frimodigt tala Jesu blods beskydd over oss och vara forvissade om att inget kan skada oss. Vidare finner vi i Efesierbrevets sjatte kapitel den andliga vapenrustningen som ar sa viktig i kampsituation, och speciellt i Narok far man nog ha utrustningen pa natt och dag. Ute pa gatan var det valdigt viktigt att minas orden “vi strider inte mot kott och blod, utan mot ondskans andemakter i himlarymderna”, for nar jag motte manniskor som forbannade mig for Jesu namns skull sa skulle jag helst ha sagt ett par valvalda ord… Valde istallet att valsigna dem. Ordet sager att vi da “samlar glodande kol pa deras huvuden”. Ma Gud visa dem sanningen och leda dem ut i frihet!
 Jag tror det kan bli flera inlagg om Narok och alla handelser darifran, det ar lite svart att fa ordning pa tankarna just nu. Borde jobba med skolarbete, har ett arbete pa dryga 50 sidor jag borde skriva fore bibelskolan fortsatter om en och en halv vecka. Aningen stressad da min dator gatt sonder och telefonen vagrar fungera, lite svart att fixa tekniska apparater har i Kenya… Men Gud ar god och Han kanner till mina behov och bordor, bade de jag kampar med har och det som oroar mig pa hemmafronten. “I give ALL my cares to Him because He cares for me” (1 Pet 5:7). 

Gud valsigne dig – Barikiwa sana!