"Och dessa tecken skall följa er..."

Ibland händer det så mycket saker att jag undrar om jag ska orka skriva om allt, och å andra sidan: vilka saker skall delas med alla? Mitt problem just nu är att jag inte har någon jag kan dela ALLT med här, och jag är i grund och botten en ganska känslig typ, och jag har ett stort behov av att reflektera över saker, diskutera, tänka... Hemma i Finland brukade vi träffas med cellgruppen varje vecka, och där kunde jag verkligen dela ALLT. Ni har ingen aning om hur jag saknar den gemenskapen!

 I varje fall, saker händer med en märklig hastighet här. ”He sker kolkkot” kunde man också säga. En av de sakerna som chockerade mig ägde rum förra veckan. På torsdag morgon vaknade jag med en otrolig smärta. Jag kunde inte förstå vad som hände, men det värkte något otroligt i munnen. Jag steg upp och tittade i spegeln. Vilken chock. Fyra av mina framtänder, hörntänderna både på den övre och nedre tandraden hade mittiallt ”sågats” så att jag kunde se tandmärgen inne i dem. Det kom blod också, och munnen var lite svälld. Första tanken var ”vad åt jag igår?”... Mina afrikanska föräldrar kunde inte förstå vad som hänt. De undrade om jag gått i sömnen och slått mig själv. Ärligt sagt visste jag inte vad jag skulle svara, men jag hade en gnagande känsla av att dethär är inget annat än en andlig attack. Ett demoniskt anfall.

 Vi reserverade tid till tandläkaren i Nairobi, men kunde åka dit först nästa dag. Trots smärtan ville jag åka till bibelskolan, inget ska hindra mig från att ta emot Gudsordet. Jag bad också mera eller mindre kontinuerligt, för jag litar på Guds helande makt. År 2008 växte mitt vänstra ben de 1,5 cm som fattades i jämförelse med det högra benet, och jag blev helad från en extrem laktosintolerans som plågat mig i flera år. Dessa är bara två exempel av alla de mirakulösa helanden som ägt rum under dessa år jag känt Jesus. Summa sumarum, jag bad en hel del om att få ny tandvävnad. Trots att jag trodde så blev jag nog förvånad när jag märkte att det under dagens lopp började bildas ett skikt på tänderna! Jag vet inte särskilt mycket om tänder, men jag vet att tanvävnad i vanliga fall inte växer särskilt fort. Därför var förvåningen stor när jag under eftermiddagen hade fått ett tunt lager på de fyra tänderna, det fanns inget blod mera och smärtan var borta. Ingen bananmos mera, jag kunde äta middag normalt!! 

 På fredag  åkte jag till Nairobi efter att ha skrivit veckans prov i bibelskolan (vi har alltså prov varje vecka, inte de lättaste proven heller kan jag säga). När jag var framme vid tandläkarens mottagning hade TRE av tänderna helats totalt!! Halleluja! En av tänderna såg dock ganska dråplig ut. När tandläkaren tog emot mig kollade han snabbt i munnen, och hans första fråga var ”Varför har du filat din tand?”. Jag tänkte fråga vilken sorts idiot han tror jag är... Vem skulle nu fila sin tand?? I varje fall kunde jag hålla mig, och konstaterade att varken jag eller någon annan har filat eller sågat eller gjort något annat åt min tand. As far as I know. Han svarade att det i varje fall inte finns någon naturlig förklaring till vad som hänt. Tanden har inte spruckit, för den finns inga vassa kanter, utan den har slipats från alla sidor. Den måste lappas för tandmärgen syns under ett tunt skickt. Jag frågade ännu om jag möjligtvis gnisslat med tänderna nattetid, men han sade att den möjligheten är utesluten med tanke på var tanden fanns. Han upprepade att det inte finns någon naturlig förklaring. Inga nyheter alltså. Jag visste det från förr, men jag ville ha belägg för min teori. Detta var inget annat än ett andligt problem. En attack. 

 Tandläkaren lappade tanden och allt blev väl. Vi hade en god diskussion också, det är alltid roligt att få vittna om helanden – speciellt med det områdets proffs som förstår mera om saken (de förstår inte mera om helandet utan om lemmen som helats, de förstår hur otroligt detta är som just skett).

  Den andliga verkligheten är väldigt annorlunda i Kenya. Häxor och häxdoktorer är inget ovanligt. Vissa stammar har bevarat sin tro på olika naturgudar, och utövandet av dessa religioner innebär ofta bl.a. djuroffer. Vid olika problem uppsöker man en häxdoktor – man skyddar sig från häxkraft med häxkraft! Man vet inte om något bättre. När vi ordnar möten ute på gatan ser man så gott som alltid åtminstone en häxdoktor komma dit. De vill få andlig auktoritet över stället (de kan stryka djurblod under stolar, hänga upp amuletter, tala ut förbannelser, lämna bägare men djurdelar - you name it), men de vet inte att de mött en som är större! Nu menar jag alltså inte mig utan Jesus. När jag evangeliserade i Narok kom en häxdoktor till tro en kväll, och vi fick bryta hans ”magiska stav”. 

 Dessa häxdoktorer är väldigt snabba att förbanna människor de inte gillar. Som en representant för Jesus hör man till en mindre populär kategori. Utan att här gå in desto noggrannare i vad allt som skett och vilka personliga erfarenheter jag har, så kan jag säga att jag fått min egen beskärda del av förbannelser och attacker från den andra sidan. Därför  visste jag att det som hände med tänderna inte var något annat än en attack, och den måste brytas i Jesu namn. Samtidigt tror jag på Guds helande kraft och makt, och jag visste att Han kan hela även tänder. Det bevisade han, än en gång. Hur underbar är inte Jesus!

  När jag skrev om tandsituationen och vittnade om helandet på FB fanns det till min stora förvåning människor som trodde att jag ljög. Varför i hela fridens namn skulle jag göra det? För det första skulle jag inte våga göra det, att  ljuga om Gud, det kan man inte göra utan konsekvenser. För det andra, vad skulle jag ha för nytta av att ljuga om ett helande? I varje fall, här kommer ett foto från den smärtsamma morgonen då jag fösökte le trots att tänderna blödde och speciellt vänstra sidan av ansiktet är svullet. Hoppas detta foto visar att jag verkligen inte hittat på hela grejen!  

Inte den bästa väckningen. Ser lite rolig ut speciellt i vänstra ansiktshalvan där jag är svälld upp till ögat...  Men man ska aldrig sluta le! Happiness is a choice! The Lord is still good, and the joy of the Lord is my strength!

  Så med reparerade tänder, glad och fylld med tacksamhet över helandet åkte jag iväg på min vilohelg som jag skrev om i mitt tidigare blogginlägg. Veckoslutet var fullt med små händelser som kanske inte känns märkvärdiga, men de var väldigt viktiga för mig. Ofta är det dessa små saker som Gud gör som gör mig så glad! Frälsningen är ju det största Han gjort i mitt liv, men det är så stort och så svårt att greppa om, men när Han gör något smått så blir det så konkret och personligt!

 När jag anlänt till Brackenhurst, stället där jag fick spendera mig vilohelg, var det snart dags för middag. Jag var obeskrivligt glad över att få testa mina ”nya tänder” på en stor biff! Hemma i Kiambu är det oftast ris eller ugali, bönor finns alltid och så kokad spenat eller nåt annat grönt ”gräs”. Ibland finns det kött, men inte varje dag, och ibland t.o.m. höna.  Då är det fest. Därför kändes det otroligt lyxigt att få både biff och potatis, och färsk sallad som jag inte ätit sen den 3.2! Till efterrätt blev det glass och kaffe, och trots denna värmeprövning reagerade tänderna inte alls. Jag var nöjd och belåten. En sak saknades dock från denna smakupplevelse: choklad. Kaffe och choklad, det är en underbar kombination. Med proppfull mage tackade jag Gud föra allt det goda Han gjort och gett, men med ett skämt sade jag att chokladen fattades... I samma sekund (bokstavligen alltså, jag höll ännu på att be) kommer en turist fram, räcker fram en påse och frågar ”Would you like these?”. Chokladöverdragna körsbär. Jag började skratta alldeles hysteriskt, och kunde inte svara mannen, så han gav mig pralinerna och gick iväg. Påmind om Guds underbara humor (Han måste ju ha otroligt bra humor eftersom det är Han som skapat humorn!) tackade jag Honom, och sade att nu kan inget bli bättre. FEL. Inom loppet av tio sekunder sätter sig ett ungt par vid samma bord, och de börjar fråga en massa frågor. Vad gör en ung kille ensam här? Vilken möjlighet! Jag fick vittna om Guds storhet och kärlek, det blev en riktig preaching till slut. De var mycket intresserade och hade många följdfrågor.

 Just när jag tänkte att nu kan inget bli bättre, då kommer Gud och låter mig göra det bästa jag vet: att berätta om Honom. Jag kunde inte ens be om det, men Han ser mitt hjärta och vet jag vad drömmer om – och i sin otroliga nåd och kärlek är Han redo att ge mig det jag drömmer om djupt i mitt hjärta! Det är dessa saker som förvånar mig om och om igen, att Gud välsignar mig över alla mått och gränser som jag själv satt upp med mitt mänskliga förstånd. Det är som när jag var i Narok och jag hade ont om strumpor efter att jag nött ut många par när gick omkring och gatuevangeliserade ute i slummen, och så efter ett möte kommer plötsligt en kvinna fram och säger ”God told me to give you these” och så ger  hon två par strumpor. Vilket underbart bönesvar, och vilket underbart bevis på att Gud bryr sig om även mina minsta behov. Hur mycket mer skall Han då inte se till att min hälsa är i skick och jag har mat och kläder?

 Det jag fascinerats över på sistone är Guds skapande kraft. Jag visste att Gud VAR Skaparen, i begynnelsen skapade han världsalltet. Jag visste också att Han är densamme igår, idag och i evighet. Ändå förstod jag inte att om jag sätter ihop dessa två, då betyder det ju att Gud fortfarande ÄR Skaparen! Hur underbart är inte det! Denna uppenbarelse blev en fortsättning på en tidigare sådan. Jag har fått lära mig en undebar sanning från Joh 14:14. Jesus lovar att vad vi än ber om i Hans namn, det kommer Han att göra. Just det, göra. Skapa. En direkt översättning från ursprungsspråket till engelskan skulle säga ”if there isn’t one, I’ll make one”. WOW! Genom Jesus har allt skapats (Kol 1:16-17), och Jesus är förevigt densamme (Heb 13:8). Dessutom lovar Jesus att göra vad vi än ber om. När vi adderar dessa verser betyder det ju att vi kan be om precis vad som helst, och om det vi ber om inte finns, då kommer Jesus att skapa det! Halleluja! 

  För det andra har jag funderat mycket på det som står i Jakob 1:6-7 

”Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.” 

Vilka starka ord. Om vi inte tror ska vi inte förvänta oss bönesvar. Däremot, om vi tror, då är alllting möjligt! Hur mycket tid spenderar vi inte i bön för olika saker, men när vi slutat be, tror vi då på helandet vi bett om? Tror vi att vi får jobbet vi bett om? Om någon är allvarligt sjuk och ber om helande men strax efteråt förbereder sin begravning, vad säger det om den människans inställning? Tro eller tvivel?

 Detta betyder inte att vi ska spendera mindre tid i bön, absolut inte. I Tess 5:17 säger att vi ska be ständigt! Tvärtemot vill jag uppmana allihopa att satsa ännu mera tid på bön, det är en viktigt investering med evighetsvärde, men jag vill fästa uppmärksamhet vid vårt tankeliv och våra attityder. Vi ska TRO, vi ska FÖRVÄNTA oss. Jesus sade själv i Mark 11:23   

” Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så.”  

 Jag gillar den engelska översättningen som slutar med ”it will be done for him”. Vår uppgift är att tala ut det som ska ske och sedan TRO och inte odla tvivel i hjärtat, då kommer det vi bett om att göras för oss. Märker ni? Vi ska inte först tala till berget och sedan kasta det i sjön. Vi ska tala och tro, och Jesus gör resten! Vår del är egentligen ganska passiv. Hur ofta har jag inte försökt flytta berget själv, istället för att be, tro och lämna grovjobbet åt min Herre!

 Vi får stå på de löften Gud ger oss i sitt ord och ta dem till oss fullständigt. Vi ska tro att de är sant. Vi ska planera som om vi redan fått våra bönesvar, vision before provision! 

 Vilka önskningar har du i ditt hjärta? Helande? Ett nytt jobb? Vänner? Frihet från något som binder dig? Ett ekonomiskt genombrott i en svår situation? Be. Tro. If you do that – it’s yours. 

Här är jag utvilad och glad efter vilohelgen, på väg på ett nytt predikouppdrag! :)