Framgångsteologi?

“Är det framgångsteologi?” frågade mannen.

”Låt mig ställa en motfråga – vad anser du att är framgångsteologi?”

”Det att Gud ger pengar eller som du berättade att han gav dig fina kläder”

”Var i Bibeln står det att pengar är ont?”

”Nå de står ju att pengarna är roten till allt ont!”

Såhär löd en diskussion igår. Det är många som kommit med samma fråga – är det framgångteologi? Låt mig försöka svara alldeles kort. För det första så är det farligt att säga att mitt vittnesbörd om nya kläder är framgångteologi, för det handlar ju om ett vittnesbörd, något som Gud gjort, inte något jag hittat på. Att nedvärdera Guds verk för inte med sig välsignelser, så jag vill säga med all Guds kärlek att vi ska vara försiktiga när vi uttalar oss om det som Gud gör och gjort i någons liv.

  För det andra märks det att folk läser en del av bibelverserna, men inte hela versen. Eller så hör de vad de vill. Eller vad de inte vill, jag vet inte? I varje fall, bibelversen som mannen hänvisade till lyder såhär:

”Kärleken till pengar är roten till allt ont” (1 Tim 6:10)

KÄRLEKEN till pengar. Inte pengarna i sig själva. Pengar behövs för att klara av livet här på jorden, och jag är övertygad om att Gud ger oss pengar så att vi klarar av jordevandringen – och mer än så, för Han vill att vi ska bli till välsignelse för andra! Varifrån kommer den uppfattningen då att Han ger mera än vad som är nog för bara oss? Kolla Ps 23:5 (bägaren flödar över, Gud fyller inte bara med nöd och näppe), 1 Tim 6:17 (läs versen till slut, det står att Gud ger oss allt att njuta av), 2 Pet 1:3-4, 2 Kor 8:9, 2 Kor 9:8... Vidare kan vi fundera på exempelvis Abraham. Var han framgångsteolog eftersom han var så fruktansvärt rik? Eller var alla israeliter framgångsteologer, för de kom ut ur fångenskapen i Egypten rika på deras fienders smycken och rikedomar? (2 Mos 12:35-36)

Nej. Gud gav åt dem för att Han litade på dem, Han litade på att de skulle använda rikedomarna för Hans rikes arbete. De visste att de var välsignade för att välsigna andra. Vi måste också förstå att Gud vill välsigna oss, men Han kommer inte att kunna ge oss mera innan vi inser att vara trogna i det lilla, och förstå att vi alltid får för att ge, blir välsignade för att välsigna!
 

Är då Word of Faith Church Finlands budskap framgångsteologi?

Nej.                                                              

Vi predikar Bibeln, och när det Bibliska budskapet predikas utan att rycka verser ur sina sammanhang följer också framgång. Punkt. Det gör det inte till framgångsteologi. När vi vandrar i Hans namn ger Han oss framgång för SITT namns skull, för att HAN ska få ära. Inte vi.

Många rörelser har fått stämpeln ”framgångsteologi”. Livets Ord, Hillsong, Joyce Meyer Ministries, och även Word of Faith –rörelsen i USA (där bland annat Joyce Meyer har sina rötter). Nu undrar jag ändå om inte just dessa namn haft en mycket positiv inverkan på den värld vi lever i? Prisar inte de alla Jesus? Har inte de lett miljontals människor till Kristus? Många kristna rörelser är snabba att stämpla allt nytt som framgångsteologi. Frågan är, kallar de sig själva då ”misärteologer”? Är det så att misär och uselhet bör ses som mera heligt än välgång? Det låter minsann inte bibliskt. Gud är livsbejakande. Gud ger GODA gåvor. Han vill ta oss framåt, inte bakåt. Han vill ge, men vi måste förstå att det Han ger oss skall också delas med någon annan – vi är kanaler för Guds välsignelse, inte ändstationer!

Flera andra har kommenterat med att säga ”Hördu Patrick, man blir inte pastor på en natt” eller ”Man vaknar inte upp en morgon och blir samfundsledare”. Nej, det håller jag helt med om. Mitt svar är tvåfaldigt:

För det första är detta inget som hänt över en natt. Jag vet att detta är Guds kallelse för mitt liv, och kallelsen har funnits där redan innan jag föddes – det gäller inte bara Jeremia och Paulus (Jer 1:5, Gal 1:15). Det är bara nu jag stigit in i kallelsen. Det har också funnits en förberedelsetid, precis som det ska finnas en sådan före vi stiger in i en ny uppgift.

För det andra påstår jag inte att jag är klar, färdig och perfekt. Jag stiger in i något nytt mycket medveten om att det är en uppgift jag får växa in i. Om vi lämnar och vänta på att bli klara och färdiga så kommer vi aldrig att våga stiga in i något över huvudtaget! Det gäller att ta trossteg, för det är något som Gud kommer att svara på. 

För övrigt är dagarna intensiva, men jag njuter av alla dessa människömöten och bönestunder. Underbart! Tack Jesus!