Den mycket allmänna uppdateringen

Lovsången proklamerar Guds härlighet, och Hans närvaro är som en flod mitt ibland oss. En man ropar i tungor med stark röst, och omedelbart tolkar en annan från salens andra hörn. ”... For my righteousness will go before you, and my right hand be above you…” En äldre dam går med försiktiga steg fram till väggen, lyfter sina händer – och så börjar hon skaka. Hon vibrerar som av electricitet, och plötsligt hoppar hon upp! Den gamla damen springer runt hela kyrksalen som den spralligaste femåringen!

Så såg söndagens gudstjänst ut i kyrkan, Pentecostals of Sydney alltså. Guds närvaro var alldeles obeskrivlig! Vi hade en gästpredikant från Kalifornien, och han hade ett budskap också åt mig. Underbart när Gud talar direkt, och när Han dessutom bekräftar sitt budskap genom flera olika människor! Halleluja!

  För övrigt är allt väl, trots att det säkert är olagligt att inte uppdatera bloggen på såhär länge. För att ursäkta mig mig kan jag berätta att jag jobbat sex dagar i veckan, 11-14 timmars arbetsdagar, så jag har helt enkelt varit tvungen att skära bort allt extra. Men Gud är god och Han är min kraftkälla, och även de tungaste dagarna blir riktigt bra när man sjunger lovsånger för full hals. :)

  Nu har jag dock sagt upp mig, och inkommande fredag är min sista arbetsdag. Efter det blir det lite semester och kvalitetstid men syskonbarnen, och den 23.3 börjar jag hemresan. Den tar dock sin tid, eftersom jag reser via Nya Zeeland, Cook Islands, USA och London. Den 30.4 landar jag i Hfors, och huj vad jag ser fram emot det! När jag bokade biljetter sommaren 2012 visste jag bara att jag skulle till Kenya och Australien, men det blev billigare att köpa en världen runt –biljett, så därav har jag fått en hel del mellanlandningar. Det jag inte visste då var vad Gud hade planerat för varje etapp... På Cook Islands kommer jag att stanna en vecka på en YWAM-bas (YWAM = Youth With A Misision = Ungdom Med Uppgift), och tjäna där. När det gäller USA har jag blivit inbjuden till Healing Springs Church i Charlotte, och kommer att vara där i tio dagar. I London blir det Word of Faith Church och flera vänner dessutom. Spännande! Vilken nåd! Vilken stor Gud vi tjänar!

  Det ska bli skönt att sluta jobba, men inte bara för att jag slipper alltför tidiga väckningar och långa, svettiga dagar. Nu mer än någonsin behöver jag tid inför vår Himmelske Fader. Både kvalitet och kvantitet. Gud talar med en intesitet jag inte upplevt tidigare, och det känns som om jag lik Maria bara kunde sitta vid Hans fötter och lyssna. Han talar till mig om mitt liv, min relation till Honom, min kallelse. Han talar till mig om dem jag ber för. Han talar till mig om Finland. Tyvärr måste jag bekänna att jag inte spenderat tillräckligt tid på två med Gud, och det känns som att jag måste få vara ensam en hel dag, bara be och lovsjunga och vara i Hans närhet och lyssna till Hans röst. Åh vad jag ser fram emot det! Det tragikomiska är att Gud försöker nå mig i min brådskande vardag även via drömmar – om killen inte lyssnar annars så kanske han lyssnar då han sover... Förra veckan hade jag flera intressanta drömmar, som alla hade mycket relevanta budskap. I den ena mötte jag en ängel, som var omgiven av ett starkt ljussken. Jag föll ner till marken, men vågade fråga ”Är det dags?”. Ängeln svarade ”Snart. Mycket snart”. Följande natt mötte jag i drömmen en rabbin, som hade en lång undervisning åt mig. Han återgav fyra gamlatestamentliga under, och förklarade deras förhållande till Jesu under. Dessutom räknade han väldit invecklade matematiska grejer, och bevisade att vi närmar oss ett brytningsskede i världshistorien!

 Det börjar bli så spännande att sova att jag knappt kan vänta att sluta ögonen... Ibland gör jag dock det misstaget att jag på kvällen börjar be för Finland. Det är ett misstag av den orsaken att det inte blir något slut på det hela! Visioner, bibelord, löften och bilder. Jag får sitta med mitt bönehäfte och försöka skriva ner allt.

  Tänk att Han älskar oss, och väljer att använda oss i all vår mänskliga bristfällighet. Vilken nåd att få tjäna Skaparen, Herren! Viken nåd att få vara Hans barn! Vilken nåd att få gå fram i Hans Namn, och se alla fästen brytas och stängda dörrar öppnas!

  Nu är det hög tid för mig att gå och lägga mig, men jag hoppas jag hinner skriva något mera nyttigt inom några dagar. Tills det önskar jag DIG Guds rika välsignelse och segerkraft!

Snart. Mycket snart.

Dagens Facebook-status blev så långt att det istället får bli ett litet blogginlägg. Det är väl hög tid att bryta bloggtystnaden – och jag gör inte det med en visking. Tystnaden bryts av ett ryt från Juda Lejon!

Otaliga gånger har jag hört om väckelsen på 1970-talet. Starka möten, förvandlade liv och mäktiga profetior. Jag är tacksam att jag fått höra allt detta, för det är viktigt att veta vad Gud gjort förr: vi lär oss vissa mönster som Gud ofta följer när det gäller väckelse (vissa saker har upprepats så gott som alltid i alla stora väckelser som dokumenterats sedan urkyrkans tid). Trots det är det så att vi inte får bli för fästa vid det som gått. Så länge vi håller fast vid det förflutna kan vi inte välkomna det nya Gud vill göra och ge. Gud kommer inte att upprepa precis samma saker Han gjorde på 1970-talet - Han gör något helt nytt! DÄR har vi något vi kan prata om istället!

Samtidigt som jag fått höra om den förra stora väckelsen så har jag fått höra gamla profetior. Profetior som lovar en väckelse som skakar hela landet, en väckelse där Guds regn inte bara fuktar utan MÄTTAR marken!

Nu är det dags att sluta klänga fast vi det som en gång var. Gud gör något nytt, och det med fart. Ett av de bibelställen Gud otaliga gånger lett mig till när jag bett för Finland är Hesekiel 12:21-28. Skriver in texten nedan, men ersätter ordet Israel med Finland...

”Herrens ord kom till mig: Människa! Vad är det för ett talesätt ni har i Finland: Tiden går och inga syner slår in. Säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall göra slut på det talesättet. Det skall aldrig mer brukas i Finland. Säg i stället till dem: Tiden är inne och alla syner blir verklighet. Inga falska syner och insmickrande spådomar skall längre finnas bland finländarna. Vilket ord jag, Herren, än uttalar kommer det att gå i uppfyllelse. Det kommer inte att dröja länge. I er egen tid, motsträviga folk, kommer jag att uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.
Herrens ord kom till mig: Människa! Finländarna säger: ”Hans syn gäller en annan tid, det är om en avlägsen framtid han profeterar.” Säg till dem: Så säger Herren Gud: Det kommer inte att dröja länge förrän mitt ord, det ord jag uttalar, går i uppfyllelse, säger Herren Gud”

De profetior vi hört från förr kommer snart att uppfyllas – det kommer inte att dröja länge.

En ny generation, en ny stam som lovsjunger Juda Lamm. Människor blir frälsta i stora skaror, helanden blir vardag och de döda uppväcks till liv – tiden är inne och alla syner blir verklighet.

Korset i Finlands flagga får åter en ny mening och betydelse. Vilket ord jag, Herren, än uttalar kommer det att gå i uppfyllelse

Det dröjer inte länge. VARJE ord Herren talat kommer att gå i uppfyllelse. Den nya väckelsen blir stor, större än vi anat, och dess inverkan på hela samhället är något vi inte kan föreställa oss. Är vi redo? Är vi redo att stiga in i de uppgifterna Herren förberett för var och en av oss? Väckelse är något ljuvligt och himmelskt, men det kräver oerhörda mängder av trogna arbetare. Skörden som tas in måste tas hand om. Det kommer att finnas tusentals människor med stora behov, andliga småbarn som behöver kärlek och lärjungaträning. Är du redo?

Nu mer än någonsin är det dags att be, för det är verkligen inte länge mera. De första dropparna av Herrens regn faller snart över vårt kära hemland.

Det dröjer inte länge mera.

Det tar tid för moln att bildas

Hon kunde inte sluta gråta. Hon skälvde i mina armar. Jag kunde ha sagt mycket, men just då visste jag att tystnaden var mera effektiv. Ibland är allt vi behöver någon som finns där, just då.

Det var en dag då jag helst själv skulle ha gråtit i någons armar. Jag var trött, hade jobbat väldigt långa arbetsdagar och vakat i två nätter eftersom jag inte hade frid i hjärtat. Det kändes som att jag var i en ständig bönekamp, och dessutom utbröt det slagsmål på arbetsplatsen – något som jag inte visserligen hade något att göra med, men man blir trött av att jobba i en så negativ atmosfär. Det var just den dagen jag traskade mot tågstationen efter ännu en 12 timmars arbetsdag, och bad till Gud att jag skulle få tala ut med någon. I samma stund ringer telefonen. En av mina vänner som jag lärt känna i Australien ringer. Jag hörde på hennes röst att allt inte var okej, så jag föreslog att jag skulle bjuda på middag.

  Jag som hoppats att få tala ut fick nu vara den som lyssnade, men jag tackar Herren för Hans nåd och att jag där och då kunde förmedla Hans kärlek till Hans trötta dotter. Det faktum att jag själv kände mig trött och tom bara bekräftade det att jag fungerade som ett verktyg eller en kanal för Herrens kärlek, jag gjorde inget i egen kraft. Vilken underbar förvissning, det handlar inte om min kraft!

  Flickan jag träffade är backpacker, och vi brukade jobba tillsammans. Jag hade inte träffat henne på en längre tid, och hon hade tyvärr blivit helt utan pengar på grund av ett dåligt jobb – och Sydney är en av världens dyraste städer att bo i. Hon hade lånat pengar av många vänner, men till slut fallit för prostitution för att betala hyran. Tyvärr är det inte alldeles ovanligt bland backpackers idag, speciellt i Kings Cross –området i centrala Sydney.

  Jag blev påmind om Jesus och hur han agerade när äktenskapsbryterskan fördes till honom. Vi minns alla hans välkända ord – ”den som är utan synd får kasta den första stenen”. Han kunde ha gett henne en moralpredikan. Han kunde ha sagt väldigt många saker. Jag kunde ha gjort detsamma nu. I den situationen var det dock bara en sak som behövde göras, och det var att visa kärlek. Jag bjöd henne på middag, och efter det gick vi till matbutiken och jag köpte några påsar mat åt henne. Det var som om något väcktes till liv i hennes ögon, och hon fick ny kraft. Vi gjorde också upp en konkret plan för hur hon skulle ta sig vidare, och jag lovade att stöda henne i den processen.

  Trots att jag själv var trött så var detta en upplevelse som gav även mig ny kraft.  Det är en glädje att tjäna Herren, inte en börda! Visst behövde jag själv ännu få tala ut med någon, att tjäna Gud betyder inte att vi förnekar våra egna behov, men det betyder att vi älskar andra som oss själva och är snabba att bära någon annans bördor. 

  För övrigt känns det som om tiden nästan flyger. Jag har bara 55 dagar kvar i Australien, och sedan börjar min långa hemresa. LÄNGTAR efter Finland, ber för Finland, profeterar över Finland och ser så fram emot att få se vad Herren förberett. Den 30.4 landar planet i Helsingfors, och det är minsann något jag väntar på.

   Några av er har frågat mig något som jag själv också funderat på. ”Vad är betydelsen av din tid i Australien?”. Tro mig, jag har frågat Gud säkert 70 gånger exakt vad det var Han ville göra när Han tog mig hit. Jag är nästan förvånad att Gud svarat, för oftast svarar Gud inte när vi frågar ”Varför?”. Orsaken till att Han inte svarar då är att hela processen kanske skulle mista sin betydelse om vi i förväg fick veta Guds syfte. I detta fall har Gud dock svarat – men aningen hemlighetsfullt förstås, sådär som Gud oftast gör...

  Det första svaret jag fick var en vitlök. Det var en stor lök, men den saknade några klyftor. Gud sade att jag behöver få några klyftor till innan löken är hel. Jag levde en tid på det ordet, men sedan slog min mänskliga nyfikenhet till, och jag ville veta mera. ”Gud, VARFÖR ledde du mig hit?”. Jag har också frågat det flera gånger då det varit tufft. Visst kom jag för att få vara med min syster och hennes två barn, men jag visste att Gud också hade något annat syfte. En dag kom svaret. 1 Kungaboken 18:41-46.

  Jag vet inte om jag riktigt kan klä i ord det Herren förmedlat via detta bibelord, för det är så stort och mångfacetterat för mig, och innehåller så mycket av min egen kallelse. Innehållet är i varje fall den, att Elia stiger upp på Karmels topp för att be. Han hade bett att det inte skulle regna, och det regnade inte på tre år och sex månader i landet (kolla 1 Kungaboken 17:1 --> eller mera enkelt Jak 5:18). Nu sade han att han hörde bruset av regn. Vilka underbara ord. Tänk att höra bruset av regn efter mer än tre år av torka. Vidare ger dessa ord mig kalla kårar, för de har en alldeles specifik, profetisk betydelse när det gäller väckelse. Mera om det en annan gång...

  Elia hör bruset av regn innan några som helst moln syns. Han hör alltså regnet i anden innan han ser det i det fysiska, precis som en man med profetisk gåva ska göra. Då slår han sig ner och ber. Detta är en av mina stora förebilder när det kommer till bön, och jag hoppas och ber att jag en dag får undervisa om bön utifrån detta bibelställe. Elia ber innan han ser regnet. Han sänder ut en spejare för att se om det syns några moln, men han gör det inte bara en gång. Uthålligt upprepar han detta, ända tills tjänaren den sjunde gången ser ett litet moln över havet. Snart föll ett kraftigt regn.

  Detta är alltså alldeles kort vad som sker i bibeltexten som Gud gång på gång fört mig tillbaka till. Med sin kärleksfulla, ljumma röst viskade han sedan i mitt öra...

 Det tar tid för moln att bildas.

Jag hörde det andliga regnet redan i Kenya. Jag trodde jag var färdig att rusa hem och börja predika, men Herren ville ännu förbereda mig. Det behövdes och behövs en böneperiod, för det tar en tid för moln att bildas. Jag får kalla kårar av dessa ord, och jag har lust att hoppa upp ur sängen och dansa, lovsjunga, profetera och tala ut Herrens alla löften för REGNET ÄR PÅ VÄG. VÄCKELSEN ÄR SNART HÄR! En liten stund till ska vi vänta. En liten stund till, och den tiden ska vi ta vara på och spendera i våra bönekammare, förbereda oss själva och också be för vårt folk. 

Det tar tid för moln att bildas, men jag hör bruset redan. Hör du det med?