"Ett är nödvändigt"

Ibland förvånas jag över hur mycket tid jag sätter på egentligen helt onödiga saker. Jag oroar mig för framtiden, försöker jobba för att få ihop pengar, undrar om jag kommer att vara singel för evigt, undrar hur det kommer att ordna sig med studier, hur ska det bli när jag flyttar bort från Kokkola där jag har hela mitt stödnätverk osv... Detta är säkert saker vi alla funderar på, men egentligen hör de inte till vårt arbetsområde. Det är Guds.
 Jesus säger själv "ett är nödvändigt" (Luk 10:42) när det gäller systrarna Marta och Maria. Vi minns säkert alla den historien. Den ena systern är upptagen av allt som ska göras och fixas, medan den andra bara lyssnar på vad Jesus talar. Det senare är det rätta. I Guds rike fungerar det så, torts att vi är vana vid att det är prestationerna som räknas. Det är världens tankesätt, men inte Guds.
 Vi får lämna vår framtid i Guds händer. "Var dag har nog av sin börda", vi ska inte ta ut den i förväg. Det handlar om tro - "we walk by faith and not by sight for You". Vi får lita på att Han bär ekonomin och ger oss det vi behöver (Luk 12-29-34). Han inte bara går med oss, utan Han BÄR oss. Tänk vad skönt?
 Visst, det handlar inte om att leva oförnuftigt eller slösaktigt, Gud har gett oss ett förnuft för sådant. Men vi behöver och ska inte oroa oss, vi ska inte vara herre över vårt liv - den uppgiften tillhör en annan. Det tog min länge att inse detta. Det krävde en sjukskrivning. Och en till. Och en till. Och en till. Från december till maj. Visst fanns det en massa andra saker som bidrog, men en var just mina försök att bära allt, att ha kontroll över allt och orka med allt. Not my job. Not possible. "Som din dag, så skall din kraft ock vara" sjunger vi, men det betyder inte att vi får kraft att utföra allt vi vill, utan allt det Gud vill. Vi ska gå i Hans förberedda gärningar.

  Ibland är det bara så skönt att konstatera att oavsett vad jag gör eller vad jag inte gör så ändrar det inte på det mest väsentliga: frälsningen i Jesus Kristus. För en stund kan jag bara "lay back" och tänka att jag inte behöver lyfta ett finger. Jag får bli stilla och inse att Han är Gud (Ps 46:11).

  Men bara en stund. För sen finns det igen en massa att göra...