Motgång

Ordet motgång väcker säkert starka känslor hos så gott som alla av oss. Starka, negativa känslor. Vi kanske minns något som hände för en tid sedan, sjukdom, förluster, nederlag och jobbigheter av olika slag. Eller så tänker vi på vårt liv just nu. Oavsett vad du tänker på så tror jag att du har nytta av att tänka på hur du handlar när du möter motgång. Det vet jag i allafall att jag har.
 Hela processen av att möta och behandla motgångar kan delas in i tre faser, och det är mest ändamålsenligt att göra så också nu.



Fas 1. Du möter motgång av något slag

Den vanligaste frågan vi ställer oss då vi möter motgång är "Varför?". Det är en helt tillåten, men egentligen irrelevant fråga. Gud låter oss möta något tungt och kan vända det till välsignelse, men om han svarade på frågan "varför?" så skulle allt vara förgäves. Om vi visste varför vi möter det tunga skulle vi aldrig lära oss något av det.

Jag danar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka. Jag, HERREN, gör allt detta.        

(Jes 45:7)

På basen av Guds ord vet vi att Gud också kan låta oss gå genom sånt som vi inte tycker att är roligt, för Han vet att det tjänar till vårt bästa. Herren tuktar den Han har kär, och vi skall böja oss i ödmjukhet under Hans tuktande hand. Det är ändå viktigt att i detta skede kunna skilja på hurdan motgång vi möter - är det Herrens tuktan eller är det den ondes fösök att göra oss modfällda? Ifall det är av det senare slaget så får vi bryta makten av attacken i namn.
  I Matt 8:23 -> kan vi läsa om Jesus och lärjungarna i båten. När stormen kom väcker lärjungarna Jesus och berättar åt Honom hur de känner sig. Det ska vi också göra!

 

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Filipperbrevet 4:6-7)

Fas 2. Mitt i stormen

När du är mitt lidandet och motgången är det vissa saker som är bra att minnas förutom det vi har med oss från fas 1. Fasta, bön, bibelläsning och brödra-/systragemenskap är viktigt. Vi skall inte fokusera alltför mycket på det jobbiga utan lyfta blicken upp till korset. Låt motgången driva dig närmare Herren. Ps 139 är en bra "utgångspunkt", i den psalmen får vi förankra vår självuppfattning, och där kan vi hämta trygghet då allt känns ovisst.

Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet. 

(Hebr 12:2-3) 

     

 

Vi har också nytta av att se på hur Jesus agerade då Han mötte motgång. Vissa evangelister menar att man i varje situation skall ropa Halleluja. Jag tänker annorlunda. Om din lovprisning inte kommer från hjärtat så är det väl meningslöst att lovprisa? Då tror jag att det är bättre att sucka till Gud. Då är du ärlig med Honom, och ger Honom fria händer att arbeta i och med dig. Vad gjorde Jesus i Getsemane då Han kom i svår ångest? Steg han upp och sjöng glädjepsalmer? Nej. Han grät. Det får du också göra om det känns så. Allt har sin tid.

 

Fas 3. Då motgången lättar

 

Ta tid för att behandla det som har hänt. Vad har Gud eventuellt velat säga genom detta? Be om vägledning, att Gud får lyfta upp det som du bör se. Allt enligt Hans tidtabell. Minns att vi inte alltid får svar på våra frågor på denhär sidan av evigheten. Vår uppgift är att älska Honom no matter what. När vi låter Herren vägleda oss genom tåredalen vänds även det värsta till välsignelse.

 

”Se, det som var så bittert för mig blev till nytta” (Jesaja 38:17)