Nya kontakter och en lång gudstjänst

Söndagen den 17.3.2013

My goodness. Vilken dag. Helt, totalt slut. Har varit sju timmar i kyrkan idag, och vi hade en underbar tid tillsammans med Pappa Gud. Vi sjöng, dansade, lyssnade till predikningar och vittnesbörd. GUD ÄR GOD. Fyra kom till tro och två besatta kvinnor blev fria efter en stunds kamp. Den ena kvinnan hade en demon som började manifestera sig själv när jag ropade namnet Jesus, och hon slog och sparkade mig så att jag imorgon säkert är helt blå och gul... Våldsamt, men helt värt det. Hon skulle ta livet av sig efter gudstjänsten. Hon hade köpt en flaska gift som hon hade hemma hos sig. Gud ville något annat.

 Var igår alldeles förbluffad när jag insåg att jag faktiskt övar med ett lovsångsteam som ska leda mer än tvåtusen människor i lovsång. Jag, som haft problem med att sjunga inför människor hela mitt liv. Man kan lugnt säga att Gud fått jobba en hel del inom mig! En av de intressanta små detaljerna från veckan är ett email jag skickade åt Prismas chef i Kokkola. Gud sade att jag måste bekänna det jag gjorde för tio år sedan då jag regelbundet snattade godis, pokemon-kort och tobak från butiken. Usch vad det var obekvämt att skriva det mejlet, men vilken skön känsla som följde! Hoppas och ber att det får vara ett vittnesbörd åt chefen. I allafall verkade han väldigt överraskad över min bekännelse.

  Har denna vecka stiftat bekantskap med många amerikaner, bl.a. ägaren av USA:s andra till största bank och en av männen som hittade det som antas vara Noas ark på ett berg i norra Irak år 2006. Har blivit hjärtligt inbjuden till bådas hemorter, får se vad framtiden bär med sig... Vågade inte fråga om jag får skjuts med bankägarens privatplan. I varje fall vet jag att dessa människomöten inte är en slump, det har båda parterna upplevt, utan Gud förbereder något som vi inte ännu kan sätta fingret på. Spännande!!

  Var idag in till Nairobi efter gudstjänsten för att handla i ett större köpcenter. Situationen är ganska kaotisk. I lördags tog poliserna ihop med människorna som protesterade mot resultatet i presidentvalet, och nu undersöktes vår bil för eventuella bilbomber. Väl inne i köpcentret kunde jag bara stå och titta. Så längde sedan jag sett så mycket mat, så många saker jag saknat. Ost, skinka, biffar, godis... Saker vi inte äter här. Kunde inte köpa något av dem heller, för det vore en förolämpning mot mina afrikanska föräldrar som inte har råd med såna produkter och som gör sitt bästa för att bjuda mig på god mat. Kunde inte något åt att jag stod där och snålade över ostdisken... Blev ändå alldeles trött över att se så många sorter av alla möjliga burkar och saker. En butik som var mycket mindre är vår Prisma, men har inte varit till en så stor matbutik sen jag lämnade Finland, och kom inte ihåg hur mycket gott det finns där. :) Måste medge att det kommer att bli ganska skönt att komma till Australien och fara o handla o shoppa där – när jag skaffat jobb och  fått första lönen förstås. Men det är en lång tid till det, kämpar med att verkligen leva en dag i taget. Men lite måste man ju få drömma ibland! 

  Snart i säng, imorgon börjar morgonbönen redan sex-tiden, så blir att stiga upp före fyra... Långa dagar ibland. Måste försöka göra lördagarna lugnare för söndagen är verkligen ingen vilodag för mig, men en dag av vila är nog ett måste, både för Gud och för kroppen. Dagarna flyger iväg har jag konstaterat! Om mindre än två veckor åker jag iväg till Narok, ”Östafrikas mörkaste stad”, kommer att stanna i ett par veckor och har stora planer och förväntningar. Mera om det senare, nu tar jag natt!