Svart mylla

Idag är jag tacksam för liv, rörelseförmåga och hälsa överlag. För ett år sedan låg jag på sjukhuset och ingen visste vad som hade hänt när jag blev hittad medvetslös i snöhagen kvällen innan. Vilken kämpig tid det var! 

 Här lever vi i spännande tider, rösträkningen efter General Election Day tar jätte länge, men innan vi ser resultatet och befolkningens reaktion så vill inte mina afrikanska föräldrar att jag predikar någonstans. I dessa osäkra tider finns det folk som gör vadsomhelst (kidnappar vita människor exempelvis) för att få uppmärksamhet i ett försök att påverka politiken. Så jag har under två dagar levt ett ytterst begränsat liv, men utnyttjat tiden till att fördjupa mig i Ordet och några bra böcker.

 Idag fick jag ett underbart ord av Herren. Först såg jag bara bilden av svart mylla, riktigt våt och näringsrik mylla, sådär som den där på våren när snön smälter bort. Nånting grönt spirade upp ur myllan. Ett rotskott. Sen kom torr, röd jord. Av det slaget som finns överallt här i Kenya. Så började Gud tala. 

 Jag har länge varit en planta i den svarta, näringsrika myllan, och det har funnits rikligt med vatten. Det har varit en intensiv tid av tillväxt. Nu kom tiden för mig att ”ryckas upp med rötterna” och för en tid vistas på ställen där det är torrt, där jordmånen inte ger lika mycket som hemma i det frodiga bibelbältet.

 Sen kom den första bilden fram igen, den med den frodiga jordmånen. Gud visade att det spirade fram liv av två olika slag från den svarta myllan. Den ena växte snabbt, sög i sig mycket vatten men fick inte rötter djupt i jorden. Det var ogräs. Plantan bredvid växte långsamt, men med en viss trygghet på något sätt. Slutligen blev det ett stort träd med mäktiga, stora löv. Sen var det som om Gud skulle ha frågat om jag vill bli som ogräset eller som trädet? Ogräset växer snabbt till det yttre men har inte rötter som går djupt, och blir heller aldrig så stort som ett träd. Trädet däremot har rötter som går djupt ner i jorden, och dess tillväxt är kanske långsammare men så mycket säkrare.

  Jag vill bli ett träd. Definitivt. Jag är också tacksam för denna tid ute i torrare marker, för nu måste det komma fram som jag fått ta emot i den näringsrika jordmånen hemma. Och när det kommer fram slipas det.

  Efter tilltalet påmindes jag om att Gud talade till mig om detta med jordmån och rötter också före jag åkte iväg, men det hände så mycket just då att jag glömde hela saken. Vilken bra tjänare som glömmer Mästarens ord... Det är underbart hur Gud talar till en enskild tjänare, hur Han är intresserad av mitt liv och vill leda mig. Vem är jag att bli ledd av hela universums Skapare? Det är nåd, idel nåd. Jag syndar, jag faller, jag gör bort mig totalt – men Han är trofast. Han kommer till mig när jag ångrar det jag gjort, reser upp mig igen och säger ”Vad har jag sagt min son? Vänd din blick bort från det onda, du stöter dig själv. Se på mig. Lyssna till mina ord. Jag älskar dig. Om du bara ville stanna i min närhet! Jag visar dig en bit av vägen, jag visar dig vart du ska gå, men istället för att bara gå funderar du redan på nästa steg. Jag är redan där, oroa dig inte, utan låt mig verka genom dig där du är. Lämna resten åt mig. Mina planer är så mycket större än dina. Jag har lovat att förse dig med allt du behöver, och jag är trofast. Jag sviker dig inte. Ingen som kallar på mitt namn skall komma på skam”.

 Jag tänker på söndagens skolmission, Narok-resan, kommande evangelisationsmöten, tiden i Australien, sommaren 2014 i Finland... Tills Gud skakar om mig och jag inser att jag inte vet om jag ens lever imorgon, så att planera något mer än ett år framåt är onödigt. Det enda som består är Gud och Hans ord, och det känns så skönt att bara få lämna hela livet i Hans trygga händer. Oavsett vad som händer är det Gud som bär och Gud som har ansvaret, och honom kan jag lita på till hundra procent.

Hur är det i ditt liv – vill du bli en liten växt eller ett stort träd? 

Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissnar; och allt vad han gör, det lyckas väl (Ps 1:3)

”Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.” (Jeremia 17:8)