Höstregn

Sitter i tåget på väg mot Åbo som bäst., ska skriva in mig vid ÅA idag. Fortsätter sedan rakt till Keuru så det blir många timmar på tåg, men det är riktigt skönt att få ha tid bara för mig själv just nu. Precis vad jag behöver.
 De senaste veckorna har varit väldigt tunga. Hela förra veckan var vi på läger ute i skogen, och när man inte får speciellt mycket sömn händer det lätt att man börjar grubbla alldeles för mycket på olika saker och gör dem större än de verkligen är. Det är så många bollar i luften just nu så att jag inte riktigt vet hur jag ska få någon ordning på dem - tills jag kommer fram till att det inte över huvudtaget är min uppgift att få någon ordning på dem. Det är Guds arbetsområde. I varje fall tänker jag av och an på Kenya, hur biljetterna ska fixas, hur ska det bli med malariamedicinerna och vaccinerna, visumen, när kan jag åka, när ska jag tömma lägenheten, hur lång blir min tjänstgöringstid i militären, när ska jag börja studera, vad händer om... Och så får man migrän. Snart börjar väl ändå frågetecknen bli utropstecken. Imorgon borde jag få veta hur lång min tid i militären blir, så efter det kan jag börja boka biljetter o fixa det praktiska. 
 Det känns som att jag borde ta en vecka ledigt från ALLT o bara vara inför Herrens ansikte, ta emot av Hans kraft, kärlek o helande. Tyvärr får det bli tills militären är över, för tillsvidare blir det inga längre ledigheter... Hösten är bara på något sätt alltid en lite tung och vemodig tid. Jag blir påmind om hösten för några år sedan då allt rasade samman och jag bara föll i mörkret. Samtidigt vet jag att jag istället kan fokusera på ljuset som räddade mig och som lyser inom mig - det ljus som inget mörker kan täcka. Jag har också upplevt att Herren i år vill ta kraften av dessa gamla minnen som en del av allt det Han gör i mig just nu. Det är märkligt hur man tror att man blivit helt helad på något område i livet tills Gud visar hur mycket skräp o hur många sår som ännu finns kvar... Men det får mig att hållas ödmjuk. "Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet."
 Hälsan har inte riktigt varit den bästa under hösten heller, än en gång. Blodvärdena stämmer inte, jag har svimmat flera gånger och haft mera migrän än under hela fjolåret. Att hela tiden vara under fysisk, psykisk och framförallt andlig press gör att jag blir väldigt trött, och när nätterna blir korta tycker väl kroppen att det blir för mycket. Får påminna mig själv om att jag får vila i den Allsmäktiges trygga händer, och Han är den som helar mig - på alla plan. Han känner mig bättre än jag själv gör, Han vet vad jag behöver, Han ser min morgondag och Han har omsorg om mig. Han BÄR mig. I Honom har jag allt jag behöver. 

HERREN skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk.
 (5 Mos 28:12)