Carry me

"Trust in Him at all times, O people; pour out your hearts to Him, for God is our refuge."   (Psalm 62:8)

Efter nio dagar hemma borde jag känna mig utvilad, nöjd o tacksam, men måste nog ärligt medge att det inte alls känns så. Det har nog varit bra att få vara hemma, och jag vet att det som hänt under veckan har varit nödvändigt och viktigt för mig.

  Redan en längre tid har Gud talat om olika saker som jag ska ta itu med innan jag kan åka iväg till Kenya. När jag åker dit vill jag jobba för Hans rike så mycket som möjligt, men det betyder också att jag inte kan ha en massa inre processer på gång hela tiden. Visst, jag tror att man aldrig blir helt färdig utan helgelsen fortsätter alltid, men det jag nu avser är att bli du med sin historia på ett sätt som inte begränsar ens framtid.

  Jag visste att veckans tema var upprättelse, och jag var medveten om att det skulle bli tungt, men blev ändå förvånad över hur jobbigt det blev att ta itu med gamla saker. Gud har verkligen jobbat på djupet! Under en bönevandring i tisdags hände en massa saker, och jag är oändligt tacksam att jag inte behövde vara där ensam utan fick ha en kär broder med mig som stöd. Jag vet ändå att denna process är min egen, och att trots att Gud välsignat mig med många bedjande och stödande vänner, så handlar det ju om mitt hjärta, mina känslor, mina upplevelser och min upprättelse, och den måste jag våga ta ansvar för själv, det kan ingen annan göra för mig. I varje fall var bönevandringen en stor "delseger" i kampen, och det var skönt att se hur Gud lyfte fram minnen som skulle behandlas och händelser vars makt skulle brytas. Jag fick alldeles konkret avsäga mig deras makt och med Jesu auktoritet sätta korset i mellan. Vilken förlösande kraft! Där psykologin och andra mänskliga metoder kommer till korta börjar Guds oändliga resurser!

 Jag vet att det finns en hel massa att ta itu med i januari innan jag åker iväg, men samtidigt vet jag att Gud vet exakt hur mycket jag tål, så jag behöver inte frukta för vad som komma skall. Dessutom är det ju i Hans kraft jag går fram, inte i min egen. I can do all things through Christ who gives me strength!

 I mitt delvis kraftlösa tillstånd blir det nu att åka iväg till Keuru för att avverka de sista 26 dagarna i militären. Skulle mer än gärna ha lämnat hemma o bara vilat, sovit o blivit "restored by the Lord" (Psalm 23), men på ett sätt tror jag att Gud också vänder detta till välsignelse. Jag får ta avstånd från Kokkola för två veckor och tänka på något helt annat. För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa, och det litar jag på även nu!

 

Deep in my heart I say, “The Lord is all I need; I can depend on him!”  (Lamentations 3:24)