Genomskinlighet

Länge sen föregående blogginlägg... Beror helt enkelt på att det har varit ”full rulle” den senaste tiden. Just nu njuter jag dock av en nio dagar lång loma, tack gode Gud för duglighetspermission!

  Under den senaste tiden har Gud talat om en massa olika saker, en hel del gäller saker i mitt personliga liv, men jag tror att Han också vill att jag ska dela en del av det Han sagt. Men minns – pröva allt och behåll det goda!

 Skräphögar. Det är kort sammanfattat en av sakerna som Gud talat om. Herren säger i sitt ord att vi ska bekänna våra synder, både inför honom och inför andra. Själv tror jag att vi i väldigt stor utsträckning försummar den senare delen. Vi försöker hålla våra synder undangömda och bekänner dem inför Herren bara då ingen annan kan se eller höra – för vad skulle de tänka om oss om de visste! Jag säger inte att detta inte räcker. Gud är trofast och nådig, och i Jesus har vi full förlåtelse för våra synder. Jag tror ändå att i vår dagliga kamp mot begären och vår köttsliga natur så kan det vara väldigt bra att få bekänna sina synder åt någon broder eller syster man har förtroende för. Jag tror inte det står i Bibeln som något tillägg av mindre vikt, utan det finns en stor, förlösande kraft då vi med vår mun bekänner vår synd och får ta emot förlåtelsens ord, förmedlade av någon broder i Herren. Då mister synden sin kraft! Bibeln säger också att ”sanningen skall göra er fria”, och jag tror att det också kan tillämpas i detta fall.

 

 

"Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön" 

       (Jak 5:16)

  Vi ska inte gömma undan synden. Vi ska inte skämmas och tro att alla andra lever ett heligare liv än vi. Mina egna erfarenheter är att när jag bekänt något som jag kämpar med inför någon, och tänkt att jag säkert är den enda i hela världen som har problem med detta, så har jag förvånansvärt ofta fått höra ”jag kämpar med samma sak”. Det ger kraft att orka vidare, man kan dela bibelord man haft nytta av och be för varann! Jag tror alltså att det vore bra om vi kunde vara ärliga och på ett sätt slänga bort allt skräp, liksom ta av oss våra befläckade kläder, och kasta dem i en skräphög tillsammans. Helt konkret bekänna och avsäga oss synden.

 

  Masker. Det här är mitt specialområde... Någon frågar ”hur är läget?” och jag svarar att det är bra trots att jag kanske känner mig trött, utsvulten och i behov av förbön. Jag kanske tänker att jag inte vill besvära och belasta den andra, att jag inte förtjänar hjälp, att jag borde klara mig själv, att andra har större problem – och så finns det säkert en del stolthet med. Jag tror ändå att detta alls inte är Guds plan för oss. Församlingen skall få vara ett ställe dit vi kommer PRECIS som vi är: syndiga, sjuka, sårade, trötta, bekymrade, besvikna (men förstås också glada, uppmuntrade, kärleksfulla osv...). Vi ska våga vara ärliga och våga ta emot hjälp! Detta är en trend som snabbt smittar av sig, för om någon vågar vara ärlig så bryter det lätt isen och så vågar allt fler ”öppna sig”.

 

  Inre helande. Livet behandlar oss inte lätt. Under vår vandring möter vi saker som är i olika grad jobbiga, och ofta lämnar de sår. Människorelationer som går i kras, hårda ord från någon vän, dödsfall, arbetslöshet – you name it. Obehandlade är dessa saker en belastning och fungerar som lås och bördor. Vi blir begränsade, och då blir också Guds möjligheter att använda oss begränsade. Om vi däremot vågar ta itu med sakerna och såren blir helade förvandlas erfarenheterna till en enorm tillgång! Vår tro växer, och vi kan hjälpa andra som kanske kämpar med samma sak. Vi är kallade ut i frihet!

"Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna"
 

          (Jes 61:1)

 Jag vågar påstå att majoriteten av församlingsmedlemmarna bär på sår som Gud vill hela. Vi kanske inte är alls medvetna om dem, de kan vara helt bortträngda – men om vi kommer inför Herren och låter Hans ljus lysa över vårt hjärta och sinne så lyfter Han kanske fram saker som ännu binder oss. Han gör det finkänsligt, för Han vet hur mycket vi klarar av.

  En präst från USA berättade om att han i sin församling hade fått två nya medlemmar, ett ungt homosexuellt par. Han kallade ganska snabbt dessa två pojkar in på sitt kontor, och försökte försiktigt säga vad Guds ord säger om homosexualitet och bad dem att göra bättring. En av killarna svarade ungefär såhär:

”Du ber mig inte byta hårstil. Du ber mig inte klä mig annorlunda. Du ber mig verkligen DÖ.”

Uppmuntrad av det bibliska uttrycket ”dö bort från sig själv” svarade prästen strax ”Ja!”, och killen frågade

”Varför ber du det av mig när du inte begär det av de församlingsmedlemmar som gått i din församling i tiotals år?”


  Vi bär säkert alla, i allafall jag, både på synder och sår som vi borde lämna (eller FÅR lämna, det är ju en positiv grej). På något sätt vill vi ändå gömma dem undan, men så fort någon sysslar med något synligt, exempelvis en homosexuell relation, är vi väldigt snabba med att tillrättavisa och döma. Hur var det med att se flisan i broderns öga men vara blind för bjälken i sitt eget... Jag vill alltså inte påstå att vi ska låta andra människor vandra i synd om vi ser dem göra det, Herrens kärlek innebär också tillrättavisning. Däremot vill jag att vi använder samma princip när det gäller oss själva. Samma gäller inre helande. Vi ser lätt det som andra människor bär på; bitterhet, depression, hårdhet - men vågar vi ärligt se oss i ljuset av Herrens ord, och granska vårt hjärta och vårt beteende?


 För att sammanfatta detta villervalla av tankar kunde jag väl använda ordet transparens eller genomskinlighet. Jag tror det är något som Herren vill säga åtminstone åt mig, men säkerligen åt oss alla. I Jesu lärjungaskap kallas vi till att bära varandras bördor. Vart skall vi bära dem? Korset. Vi ska inte nöja oss med att överleva - vi ska få LEVA! Jesus säger att Han ger liv och liv i överflöd! För de orden bryts alla murar, bojor och band, och de strömmar av levande vatten som Han ger helar alla våra sår, både de fysiska och psykiska. 



"Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. " 

  (Gal 5:1)