I WILL keep on singing!

Att sjunga är för mig ett väldigt viktigt sätt att närma mig Gud, att ge uttryck för det jag känner och också få ta emot av det Gud vill säga och göra, för lovsången öppnar på många sätt för Guds verk. Att få spela min gitarr och sjunga så hårt jag kan då ingen hör - det är något!

  Ibland får jag dock kämpa väldigt mycket med mitt sjungande, om jag verkligen ska våga sjunga när någon annan hör. Det har sina rötter i många olika saker, delvis säkert i min kamp med allt vad manlighet heter, för sjungandet hör inte direkt till det finska manlighetsidealet. Den största orsaken är dock helt klart det jag fått höra om min sångröst och sångförmåga - ordens makt är stor, och Skriften visar att vi borde vara väldigt försiktiga med vad vi talar över oss själva och andra. Det som jag fått höra har gjort att jag tidvis haft väldigt svårt att sjunga när någon annan är på plats, åtminstone utan att kämpa extra mycket för att sjunga rätt.
  För ett antal år sedan var jag på en gospelhelg i Vasa där flera körer samlades för att tillsammans öva in äkta svart gospel. I ett skede under helgen sade en av deltagarna åt mig att jag nog inte borde sjunga alls eftersom jag inte kan sjunga rätt. Jag blev sårad av det han sade, men fast jag var väldigt ny i tron så hade jag en uppfattning om vad Gud säger, nämligen att min sång låter ljuvligt i Hans öron! Därför tänkte jag att jag nog fortsätter sjunga för jag sjunger till och om Gud, och om Han tycker att det låter bra så borde väl det räcka. Såret fanns dock kvar, och när någon i min egen kör senare påpekade att jag sjöng fel så hade jag väldigt svårt att ta emot den feedbacken utan att bli sårad.
  När vi började med vår cellgrupp så satte vi upp vissa målsättningar, och en av dem var att vi skulle kunna sjunga tillsammans. Vi började på ganska snabbt men till en början var det mest högtalarna eller datorn som hördes och vi bara nynnade med, men efter en tid behövdes inte alltid hjälpmedlen alls utan det räckte med våra egna röster! Det var väldigt helande för mig att få sjunga tillsammans med killarna, att få uppleva att det verkligen inte utgör MINSTA skillnad hur det låter när vi lovsjunger Gud (visst är det ett stort plus när det sedan börjar låta bra också...).

  För några veckor sedan fick jag vara med o leda lovsång två gånger under samma helg, och en gång även följande helg, och det var otroligt roligt och välsignat! Det kändes som ett stort steg att våga göra det, men jag upplevde verkligen Guds närvaro och stöd när jag fick leda sången till Hans ära - och min röst höll och bar! Det kom heller inga ruttna tomater från den samlade skaran, utan t.om. positiv feedback, och jag är väldigt tacksam för att jag fick vara med. 

 Bit för bit visar Herren mig områden där det ännu finns lås - men inte nog med det, Han kommer också med nycklarna! Han har lovat att sanningen skall göra oss fria (Joh 8:32), och när Sonen gör oss fria, då blir vi verkligen fria! (Joh 8:36)  Det är underbart att få inta nya områden och jag kan bara förundras över allt det Han gör. Han är så god!