"Ett är nödvändigt"

Ibland förvånas jag över hur mycket tid jag sätter på egentligen helt onödiga saker. Jag oroar mig för framtiden, försöker jobba för att få ihop pengar, undrar om jag kommer att vara singel för evigt, undrar hur det kommer att ordna sig med studier, hur ska det bli när jag flyttar bort från Kokkola där jag har hela mitt stödnätverk osv... Detta är säkert saker vi alla funderar på, men egentligen hör de inte till vårt arbetsområde. Det är Guds.
 Jesus säger själv "ett är nödvändigt" (Luk 10:42) när det gäller systrarna Marta och Maria. Vi minns säkert alla den historien. Den ena systern är upptagen av allt som ska göras och fixas, medan den andra bara lyssnar på vad Jesus talar. Det senare är det rätta. I Guds rike fungerar det så, torts att vi är vana vid att det är prestationerna som räknas. Det är världens tankesätt, men inte Guds.
 Vi får lämna vår framtid i Guds händer. "Var dag har nog av sin börda", vi ska inte ta ut den i förväg. Det handlar om tro - "we walk by faith and not by sight for You". Vi får lita på att Han bär ekonomin och ger oss det vi behöver (Luk 12-29-34). Han inte bara går med oss, utan Han BÄR oss. Tänk vad skönt?
 Visst, det handlar inte om att leva oförnuftigt eller slösaktigt, Gud har gett oss ett förnuft för sådant. Men vi behöver och ska inte oroa oss, vi ska inte vara herre över vårt liv - den uppgiften tillhör en annan. Det tog min länge att inse detta. Det krävde en sjukskrivning. Och en till. Och en till. Och en till. Från december till maj. Visst fanns det en massa andra saker som bidrog, men en var just mina försök att bära allt, att ha kontroll över allt och orka med allt. Not my job. Not possible. "Som din dag, så skall din kraft ock vara" sjunger vi, men det betyder inte att vi får kraft att utföra allt vi vill, utan allt det Gud vill. Vi ska gå i Hans förberedda gärningar.

  Ibland är det bara så skönt att konstatera att oavsett vad jag gör eller vad jag inte gör så ändrar det inte på det mest väsentliga: frälsningen i Jesus Kristus. För en stund kan jag bara "lay back" och tänka att jag inte behöver lyfta ett finger. Jag får bli stilla och inse att Han är Gud (Ps 46:11).

  Men bara en stund. För sen finns det igen en massa att göra...

Motgång

Ordet motgång väcker säkert starka känslor hos så gott som alla av oss. Starka, negativa känslor. Vi kanske minns något som hände för en tid sedan, sjukdom, förluster, nederlag och jobbigheter av olika slag. Eller så tänker vi på vårt liv just nu. Oavsett vad du tänker på så tror jag att du har nytta av att tänka på hur du handlar när du möter motgång. Det vet jag i allafall att jag har.
 Hela processen av att möta och behandla motgångar kan delas in i tre faser, och det är mest ändamålsenligt att göra så också nu.



Fas 1. Du möter motgång av något slag

Den vanligaste frågan vi ställer oss då vi möter motgång är "Varför?". Det är en helt tillåten, men egentligen irrelevant fråga. Gud låter oss möta något tungt och kan vända det till välsignelse, men om han svarade på frågan "varför?" så skulle allt vara förgäves. Om vi visste varför vi möter det tunga skulle vi aldrig lära oss något av det.

Jag danar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka. Jag, HERREN, gör allt detta.        

(Jes 45:7)

På basen av Guds ord vet vi att Gud också kan låta oss gå genom sånt som vi inte tycker att är roligt, för Han vet att det tjänar till vårt bästa. Herren tuktar den Han har kär, och vi skall böja oss i ödmjukhet under Hans tuktande hand. Det är ändå viktigt att i detta skede kunna skilja på hurdan motgång vi möter - är det Herrens tuktan eller är det den ondes fösök att göra oss modfällda? Ifall det är av det senare slaget så får vi bryta makten av attacken i namn.
  I Matt 8:23 -> kan vi läsa om Jesus och lärjungarna i båten. När stormen kom väcker lärjungarna Jesus och berättar åt Honom hur de känner sig. Det ska vi också göra!

 

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Filipperbrevet 4:6-7)

Fas 2. Mitt i stormen

När du är mitt lidandet och motgången är det vissa saker som är bra att minnas förutom det vi har med oss från fas 1. Fasta, bön, bibelläsning och brödra-/systragemenskap är viktigt. Vi skall inte fokusera alltför mycket på det jobbiga utan lyfta blicken upp till korset. Låt motgången driva dig närmare Herren. Ps 139 är en bra "utgångspunkt", i den psalmen får vi förankra vår självuppfattning, och där kan vi hämta trygghet då allt känns ovisst.

Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet. 

(Hebr 12:2-3) 

     

 

Vi har också nytta av att se på hur Jesus agerade då Han mötte motgång. Vissa evangelister menar att man i varje situation skall ropa Halleluja. Jag tänker annorlunda. Om din lovprisning inte kommer från hjärtat så är det väl meningslöst att lovprisa? Då tror jag att det är bättre att sucka till Gud. Då är du ärlig med Honom, och ger Honom fria händer att arbeta i och med dig. Vad gjorde Jesus i Getsemane då Han kom i svår ångest? Steg han upp och sjöng glädjepsalmer? Nej. Han grät. Det får du också göra om det känns så. Allt har sin tid.

 

Fas 3. Då motgången lättar

 

Ta tid för att behandla det som har hänt. Vad har Gud eventuellt velat säga genom detta? Be om vägledning, att Gud får lyfta upp det som du bör se. Allt enligt Hans tidtabell. Minns att vi inte alltid får svar på våra frågor på denhär sidan av evigheten. Vår uppgift är att älska Honom no matter what. När vi låter Herren vägleda oss genom tåredalen vänds även det värsta till välsignelse.

 

”Se, det som var så bittert för mig blev till nytta” (Jesaja 38:17)

Orden och vi

Vi får varje dag höra andra människors åsikter om oss. "Vad roligt att se dig" eller "vad pigg du ser ut idag" kanske någon säger åt oss ibland. Det vi kanske ändå inte tänker på är hur stor makt de orden har som talas över oss. Speciellt om orden uttalas av personer med auktoritär ställning, eller om orden uttalas under något kritiskt tillfälle, eller om det gäller vår svaga punkt. Dessutom har negativa ord alltid en större inverkan än positiva ord (enligt undersökningar inom psykologin).
 Om vi ofta får höra att vi t.ex. har fina kläder förankras vår identitet och vår känsla av att bli godkänd av andra till de fina kläderna, ett objekt utanför det egna jaget. Om vi däremot alltid får höra att vi ser glada ut så kan vi kanske ha svårt att visa känslor av nedstämdhet eller sorg. Det vi får höra om oss blir väldigt lätt en del av vårt jag, trots att det handlar om andra människors åsikter om oss själva, men - MEN - vi måste minnas att vi inte skall definiera oss själva utgående från andra människors åsikter och ord om oss. Vi skall se på oss själva i Guds ords ljus. Vi skall lyssna på Skaparens ord.
  Jag har under den senaste tiden kämpat med en hel massa saker som blivit talade över mig, och som jag i något skede köpt som sanningar, och tänkt att de väl måste stämma. Nu inser jag att de är lögn. Än en gång kan jag instämma i orden "sanningen skall göra er fria" . I detta fall sanningen om oss själva. Visserligen finns det ännu en massa saker jag måste jobba med, men det är skönt att veta att jag kan fortsätta med facit i hand - Bibeln säger vem jag är och till vems avbild jag blivit skapad. Det är dock svårt att efter många år börja bryta lögnens band, men inte alls omöjligt. Problemet är att den onde känner våra svaga punkter och är inte sen att sända prövningar i vår väg för att få oss på fall, för att lura oss in under slavoket igen och få oss att tro hans lögner. Det händer så lätt att vi omedvetet gör en överenskommelse med honom och går med på det han säger, "jag är inte värd något", "jag är en dålig kristen" eller något dylikt. Den ena överenskommelsen leder till den andra, och snart prövar vi inte alls det som talas över oss utan köper allt som vedertagna sanningar - oavsett om det är andra människors tal eller den onde som bedrar oss.

 Don't buy it. Stand up and fight. 

 Gud lämnar oss inte försvarslösa utan ger oss den andliga vapenrustningen - i den ingår också sanningens bälte. Med sanningen kring våra höften avslöjas den ondes lögner och de faller av, och vi kan också med andens svärd (bibelord) slå sönder hans försök att bedra oss. Den ondes ord är destruktiva. Guds ord skapar nytt. I begynnelsen sade Gud " Varde ljus" och ljuset blev till. När Han talar sina ord över oss skapar Han också något nytt. Något vackert. Något som håller.

  Vad har talats över dig?