A problem called false humility

Back home in Western Finland we have an unwritten law that we call “Jantelagen”, or in English “The law of Jante”. Unfortunately it is not any longer unwritten, but now you can even find it on Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Jante_Law). This law is basically a mentality of unworthiness, and it portrays individual success and achievement as unworthy and inappropriate. The ten rules are as follows:

 1.  You're not to think you are anything special.

2. You're not to think you are as good as we are.

3. You're not to think you are smarter than we are.

4. You're not to convince yourself that you are better than we are.

5. You're not to think you know more than we do.

6. You're not to think you are more important than we are.

7. You're not to think you are good at anything.

8. You're not to laugh at us.

9. You're not to think anyone cares about you.

10. You're not to think you can teach us anything

Having grown up in an area where this mentality is extremely strong, I’ve had difficulties rejoicing over my personal achievements and even over the blessings God has given me. When somebody tells me something nice I usually go “Oh well, I kow it's not perfect but...”. For those of you who are from Finland know how true this is. When somebody makes a positive comment on your new jacket you go “Oh well, it was on sale… It might not be quite my color…”. When somebody tells you your new hairstyle looks good you’ll say “Oh well, I don’t know…”.

Oh my goodness, what is wrong with us??! Why can’t we just say thank you? Why have we let this ungodly mentality rule for so long? You know what? It is time for a change. I declare WAR against the jantelaw! Here comes the law of truth:

     1. You are special. God does NOT create junk.

          2. You are unique.

           3. Don’t let people look down at you.

           4. Don’t compare yourself with others – you’re only competing against yourself.

           5. Know that somebody out there needs to hear what you know. 

           6. God has placed an individual calling on your life, and nobody’s path is like yours. Rejoice over the uniqueness of your calling!

           7. You are good at so many things. Stop looking at what you can’t and look at what you already can. Thankfulness will take you far.

8. Laughing is a real stress releaser. Laugh a lot – preferably at yourself, if necessary at others. But not at old ladies. 
 9. You are LOVED as you are. Look around and see all the people who care about you, and look to God who created you. HE loves you with a perfect love! 
   10. Everybody has something to tell and someone they can teach. Don’t look down on your testimony.

Sometimes I ask God why He is sending me back to Finland. A dark, cold nation where people don’t speak a lot and are very withdrawn and closed, and where suicide rates have hit the roof. Then God reminds me of what a great mission field that is! Can you imagine what happens when the TRUTH and God’s LOVE is preached? Can you imagine what a change that will bring about? Hallelujah!

 During the last few days God has been fulfilling one promise after the other. He has blessed me in ways I can’t seem to understand. Time after time I’ve noticed how hard It has been for me to receive these blessings. When somebody has been telling me they want to give me something, I have answered in a very typical Finnish way… “Oh no Mam, you shouldn’t have. Oh no, this is too much…”. I have  tried to convince people not to give me the things they wanted to give me – and in so doing, I have tried to hinder the blessings of God from flowing into my life.

  When God showed me how stupid all that was I had to drop down to my knees and repent. Forgive me Father God for false humility! True, Biblical humility is good, while false humility is something that does not honor God.

I know that I want to uproot every single little bit of the “Jantelaw” in my life. That is why I wrote this confession, and I want you to read it OUT LOUD together with me:

I thank you Father for that I am fearfully and wonderfully made (Ps 139:14). I know that I am loved, and Your love never fails (I John 4:9, 1 Cor 13:8) . In Jesus’ Name I renounce every form of false humility, and speak forth the transforming of my mind (Rom 12:2). I have the mind of Christ (1 Cor 2:16) and I will not let myself be enslaved or look down at whom I am in you. I choose to look at those around me through your eyes. In Jesus’ Name Amen!

 The next time somebody tells me "You look nice today" I'm just gonna say thank you. When they make a comment about my jacket (which they will, because I've been blessed with a very good-looking leather jacket!), I'm just gonna say thank you. When the people get mad and call me proud, I'll have my response ready:

Kneeling before God is humility. Turning positives into negatives is stupidity.

God bless you, thank you for reading!

Falsk ödmjukhet

När jag ännu gick i grundskolan blev jag ofta mobbad, och en av orsakerna var de kläder jag använde. Jag hade inga problem med att använda mina kusiners gamla kläder, men tydligen hade en hel del andra killar problem med det... Bland mina kläder hemma i förrådet i Karleby finns ännu i denna dag en tröja som blev sönderriven för det var ”en bögskjorta”. Jag led av situationen, och avundades alla andra som gick klädda i märkeskläder.

 I juni 2008 gav jag mitt liv till Jesus, och kort efter det gav Gud mig ett löfte: En dag skall jag klä dig med nya kläder, min son. Jag skall klä dig som en konungason. Jag förstod inte då vad Gud menade, men jag skrev ner tilltalet.

För knappa tre veckor sedan påminde Gud mig om tilltalet. Några dagar senare landade jag i Charlotte, North Carolina. Där möttes jag av Brad och Sheila Spencer, pastorerna för Healing Springs Church i Hickory, NC. Jag hade träffat dem i Kenya i mars 2013, och de bjöd in mig till sin församling. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, och hoppades att jag skulle få sova på deras soffa. Gud hade något annat planerat...

Jag fick inte sova på deras soffa, utan istället hade de bokat rum på stadens finaste hotell. ÅT MIG, LILLA PATRICK!! Halleluja­! Rummet var fullproppat med allamöjliga godsaker och matvaror – men jag hann knappt röra dem, för jag fick äta ute två gånger om dagen! Vem får göra det?! Vilken välsignelse! Det bästa är dock följande vittnesbörd. Dagen efter min ankomst fick jag träffa Leah Spencer, pastorernas dotter. Hon sade ”Father God told us to take you shopping, so let’s go!”. Jag försökte övertyga henne om att vi minsann inte behövde köpa något åt mig, men hon sade att de hört mycket tydligt från Gud, och att jag inte fick hindra dem från att lyda Gud. 

  Vi körde till stadens shoppingcenter – och nu talar vi om Amerika alltså. Landet där allt är STORT. Shoppingcentret var alldeles katastrofalt stort, och jag hade garanterat gått vilse där utan hjälp. Leah tog en stor kärra, och så började vi gå genom alla avdelningar. Skor, jackor, kostymer, sportutrustning... Om en stund märkte Leah hur svårt jag hade att ta emot något, så hon frågade vilka storlekar jag använde. Efter det började hon ösa ner saker i kärran och hennes man förde mig till omklädningsrummet. Gud vet hur länge jag var där inne... De förde åt mig kärra efter kärra med kläder som jag fick pröva, och jag skulle göra två högar: en hög med dem jag inte gillade, och en med dem jag gillade. Den enda regeln var att jag måste godkänna fler klädesplagg än jag avvisade.

  Om en god stund tyckte Leah att det räckte, så vi gick mot kassan. Två designkostymer, tre par skor, fyra par byxor, tröjor, skjortor, slipsar... Jag hade alldeles svårt att vara, och svettades ju närmare vi kom kassan. Jag tänkte svimma när jag hörde slutsumman. ”Mam, are you SURE God spoke to you about this?”

    Först senare samma kväll kunde jag glädjas över ”klädmiraklet”. Tänk att Gud uppfyllde löftet Han gav redan år 2008 på ett så mäktigt sätt! Och, inte nog med det, följande dag blev det ännu mera shopping. Biblar, en läderjacka och två par skor till. Vad annat kunde jag göra än tacka och ta emot? 

Efter allt detta var det något som gnagade i mitt inre. Gud ville välsigna mig. Varför hade jag så svårt att ta emot? Samma känsla kom krypande när jag skulle dela vittnesbördet på Facebook. Då var jag mera alert och analyserade vad som hände inom mig. Är jag värdig? Vad skall de andra säga?...

  Fy vad jag mådde dåligt när jag märkte hur jag tänkte. Jag bad om förlåtelse av Gud för att jag tvivlat på Hans godhet, och för att jag såg på mig själv istället för att bara fokusera på Hans godhet. Det handlar inte om mig, om jag är värdig eller inte, det handlar om GUD! Han vill göra mig till ett vittne för Hans godhet och Hans majestät! Dessutom har jag otaliga gånger predikat om hur Gud möter varje behov vi har (Fil 4:19), och jag tror stenhårt på det. Hur kunde jag då vara så korkad att jag inte ville ta emot Hans välsignelser, låta Honom vara Försörjaren?

  Roten till problemet heter falsk ödmjukhet. Falsk ödmjukhet är något vi har mycket av i Finland, ett överflöd höll jag på att säga. Ödmjukhet är något gott och något Bibliskt, medan falsk ödmjukhet vanärar Gud och berövar Honom Hans ära och majestät. Därför måste vi vara på vår vakt, och inte falla för den falska ödmjukheten. Låt mig ge ett exempel:

När Gud ville välsigna mig med nya kläder var det FALSK ödmjukhet att säga ”Nej nej, inte skall ni köpa nånting åt mig”.

Äkta ödmjukhet är att tacka och ta emot, och sedan tacka Gud för Hans goda och perfekta gåvor! 

Detta är något som Gud talade till mig om under min tid i Kenya. När jag predikat och människor kom fram till mig och sade ”Vilket underbart budskap, tack ska du ha!” sade jag ofta ”Nåå, det var nog inte jag, det var Jesus!”. En gång när jag var i bön började Gud läxa upp mig. Han sade att mitt beteende var en falsk ödmjukhet i högsta grad, och dessutom en mycket korkad sådan. Det var inte Jesus som predikat, det var jag! När människor skröt skulle jag därför inte säga att det var Jesus, för det var ju jag i egen person. Istället skulle jag tacka, och sedan efter mötet genom tacksägelse lyfta upp alla ”Tack” åt Gud, ge Honom äran. Det är äkta ödmjukhet!

  Falsk ödmjukhet är en produkt av religion, medan en nära relation med Jesus föder äkta, Biblisk ödmjukhet. Att inte våga dela ett vittnesbörd för att vi är rädda för andras reaktioner, för att vi tror att de ska se oss som stolta, det är falsk ödmjukhet som berövar Gud äran. Falsk ödmjukhet är lika farligt som högmod, för båda fokuserar på oss, inte på Gud. På ett sätt kunde man säga att både falsk ödmjukhet och stolhet är former är högmod, för båda handlar om ”jag, jag, jag”.

Jag tror alla finländare behöver se sig själv i spegeln. Speciellt alla österbottningar som påverkats av jantelagen... Gud är GOD, och Han vill ge oss goda gåvor. Han är redo att välsigna oss, och det kommer att synas att vi är Hans barn. Frågan är, är vi redo att ta emot?

Sprudlande glädje!

Hälsningar från North Carolina! Borde minsann vara i säng redan, men det liksom bubblar inom mig ännu... De senaste veckorna har varit alldeles underbara! Cook Islands var ett vackert ställe, och jag stornjöt av min lilla ”pastorspraktik”. Fick ordna till gudstjänst (vilket jag gillar, Halleluja), hålla friluftsmöten (vilket jag gillar, Halleluja), barngrupp (vilket jag gillar, Halleluja), ha själavård (vilket jag gillar, Hallleluja) och mycket, mycket annat... Fick se flera människor ge sina liv till Herren Jesus! Under ett friluftsmöte blev en kvinna fullständigt helad, när hon kom till mötet hade hon problem med synen i ena ögat, men hon gick hem med perfekt syn! Tack Jesus!

  Efter Cooks reste forsatte jag till Charlotte, North Carolina. Vilken mottagning... Församlingens princip är att om de får gäster så ska gästerna behandlas som om Jesus själv besökte dem – vilket ju är en biblisk princip (Matt 25:40). Jag har blivit välsignad på alla tänkbara sätt... Får berätta vittnesbörden bara jag hinner hem, för det blir för långt att skriva här. Herren har dock uppfyllt löften Han gett så tidigt som år 2008, strax efter att jag kom till tro. Han är så trofast, och Hans godhet är så mycket större än jag nånsin kunnat tänka mig! Jag är så kär i Jesus att jag ibland tror jag ska gå i bitar av glädje!

   Vi har haft flera kraftiga möten, och dessa människor är väldigt starka inom det profetiska – vilket jag störtgillar. Har också själv fått predika både i kyrkan och på åldringshem, men för det mesta har mina vänner här velat skämma bort mig, så vi har spenderat en hel del tid med en massa roliga grejer. ”God told us you need new clothes”...”God told us you need some love”...”God told us you need a new jacket”... Har behandlats som en prins åtminstone. Så tacksam! Kommer att bli svårt att lämna dessa underbara människor, trots att jag vet att jag kommer att besöka dem flera gånger.
  I församlingen finns också ett äldre par som aldrig fått barn, och de ville adoptera mig som sitt barnbarn. Ni som känner mig vet hur svag jag är för åldringar, det finns en alldeles speciell plats i mitt hjärta för dem. Vi alla tre (jag och det äldre paret) började gråta när vi stod där i kyrkan och kramade varann. Damen sade dessutom att hon försökt se sig omkring i kyrkan för att hitta en fru åt mig så att jag skulle stanna där. Antagligen det gulligaste jag nånsin hört...

Skulle gärna berätta så mycket mera, men nu måste jag tvinga mig själv i säng så att jag hinner få nån timme sömn. Jag är bara så GLAD! :)

TJ 10!

Transformed in His presence

Just a while ago I was standing in the middle of a circle of wonderful people, and they were all laying hands on me. Praying. Prophesying. The anointing was passed on through the laying on of hands, and I could feel the power flow into my hands – once again. Now I’m sitting here in my hotel room, and I just keep looking at all these things around me: the new clothes I was blessed with, the piles of books, CD:s and DVD:s with powerful teachings all based on the living Word of God. What can say? Surely my God is able to do exceedingly, abundantly ABOVE all I could ever have asked or imagined! (Eph 3:20)

  Those of you who have been following my journey already know that I’m very soon stepping into something new. I have not written quite what it is, and it will remain a secret for almost another two weeks. I’ll be “home” in Finland on April 30^th, which is in just ten days, and I would rather keep my plans a secret until I’m home and can speak with people face to face – because I know some people will have questions. Those who are truly in the Lord will be able to rejoice with me, but other people will not be able to hear the voice behind the voice, which is why I find it better to keep some things secret for another ten days…

  These last few weeks have been absolutely amazing. On my way home I stopped over on Cook Islands, and stayed on a YWAM-base for a week. It was a great blessing to see what God is doing there, and also be a part of all that. Coming from there to Healing Springs Church in North Carolina was a shock – in a positive way! I have NEVER before been received with such great love. Through these faithful servants God has been fulfilling promises He gave me years and years ago, and I have just been standing there, amazed by His goodness and His love. 

 When I stood there tonight, surrounded by such wonderful people speaking great things into my life, I was reminded by where I have come from. Suddenly I remembered how I stood on those railway tracks, waiting for a train, ready to give up my life. I felt I had lost everything. I had lost all hope and joy, and I had no reason left for living. For a long time I had not been living but barely surviving, and I thought it was about time to put an end to this suffering. But God had something else planned…

  I had come to a point in life where nothing mattered – and that’s why I can say that Christ is my ALL. I’ve been down in the deepest pit of depression, suffering under demonic oppression and suicidal thoughts – and that’s why I know what freedom in Christ really is. Because I once had lost all joy I now know what true joy is – it’s something beyond happiness and smiling. It’s something only God Himself in His great goodness can give. After experiencing rejection and coldness I know the importance and greatness of the love of our Father.

  A religious person may say that God made me go through those tough times to mold me. But you know what? He didn’t. God did NOT bring depression into my life. God did NOT make me suicidal. God did NOT take away my joy just so that I would appreciate it more. NO. That is not who God is. What happened was a result of my past, and a totally wrong image of who God really is. Yet God was able to turn that horrible situation into something great. 

Very often we hear Christians singing “God will give and take away”. When I was a baby in faith I got it all wrong. I thought God gives a gift, but if I’m not good enough He might take it away – but that’s a dangerous misconception that dishonors God! Never think that God would change His mind – the Bible says He doesn’t! James 1:17 states that “every good and perfect gift is from above, coming down from the Father of lights, who does not change like shifting shadows”. More scriptural basis to prove the goodness of God is found in e.g. Matt 7:7-11, Phil 4:19, and Rom 8:32, and many scriptures such as Heb 13:8 show that Jesus (God) does not change!

What does it mean then when we sing “God gives and takes away”? It means that God takes our sins, our mistakes and shortcomings, our sicknesses and weaknesses, everything that was not a part of His plan for mankind from the beginning. What He gives in return is eternal life, salvation, healing, joy, prosperity, power, strength, knowledge, wisdom, blessings… His heavenly storehouses are full of His blessings! When I started to grow in faith I was told that "God never gives too much". Excuse me? Where is that in the Bible? David writes "my cup overflows" (Ps 23:5), and that is during the Old Covenant - but the covenant we are living in is based on even better promises! (Heb 8:6) God is El Shaddai - the one who nourishes, supplies and satisfies! "Those who seek the Lord lack no good thing" (Ps 34:10). God does not give barely enough so that we might just be able to make it, but He gives so much that we are able to bless others (2 Cor 9:7-10). We are blessed to bless! Hallelujah!

God rescued me when I was ready to fall. He came and rescued me from the desert. He has healed me and restored me, and He has put a new song in my mouth. He has done great and mighty things, and I know that there is nothing in this world I could ever live for if it wasn’t for Him. He is my everything, and without Him I’m nothing. People sometimes think I take this Jesus-thing too seriously, but I don’t agree. First of all Jesus took me pretty seriously on the cross, so I have every reason to take Him seriously. Secondly God is not interested in people who make Him a hobby and church a Sunday-thing. He says it very clearly in His Word – He wants us no fire, not lukewarm (Rev 3:16). That is why I want to dedicate my life to serving Him.

  Soon it’s time for me to go back to my home country – and I’m not just going back, I’m SENT back. I am sent back with a mission, and I know that God will help me fulfill all of His plans, everything He has laid on my heart and spoken to me about. I am so thankful that He has led me to so many wonderful people who are ready to stand with me, fighting for the people of Finland. I know that I’m not standing alone. “Plans fail for lack of counsel, but with many advisers they succeed” (Prov 15:22), and “Though one may be overpowered, two can defend themselves. A cord of three strands is not quickly broken” (Ecc 4:12). Thank you Jesus. <3