söndag 20 april 2014

Sprudlande glädje!




Hälsningar från North Carolina! Borde minsann vara i säng redan, men det liksom bubblar inom mig ännu... De senaste veckorna har varit alldeles underbara! Cook Islands var ett vackert ställe, och jag stornjöt av min lilla ”pastorspraktik”. Fick ordna till gudstjänst (vilket jag gillar, Halleluja), hålla friluftsmöten (vilket jag gillar, Halleluja), barngrupp (vilket jag gillar, Halleluja), ha själavård (vilket jag gillar, Hallleluja) och mycket, mycket annat... Fick se flera människor ge sina liv till Herren Jesus! Under ett friluftsmöte blev en kvinna fullständigt helad, när hon kom till mötet hade hon problem med synen i ena ögat, men hon gick hem med perfekt syn! Tack Jesus!

  Efter Cooks reste forsatte jag till Charlotte, North Carolina. Vilken mottagning... Församlingens princip är att om de får gäster så ska gästerna behandlas som om Jesus själv besökte dem – vilket ju är en biblisk princip (Matt 25:40). Jag har blivit välsignad på alla tänkbara sätt... Får berätta vittnesbörden bara jag hinner hem, för det blir för långt att skriva här. Herren har dock uppfyllt löften Han gett så tidigt som år 2008, strax efter att jag kom till tro. Han är så trofast, och Hans godhet är så mycket större än jag nånsin kunnat tänka mig! Jag är så kär i Jesus att jag ibland tror jag ska gå i bitar av glädje!

   Vi har haft flera kraftiga möten, och dessa människor är väldigt starka inom det profetiska – vilket jag störtgillar. Har också själv fått predika både i kyrkan och på åldringshem, men för det mesta har mina vänner här velat skämma bort mig, så vi har spenderat en hel del tid med en massa roliga grejer. ”God told us you need new clothes”...”God told us you need some love”...”God told us you need a new jacket”... Har behandlats som en prins åtminstone. Så tacksam! Kommer att bli svårt att lämna dessa underbara människor, trots att jag vet att jag kommer att besöka dem flera gånger.
  I församlingen finns också ett äldre par som aldrig fått barn, och de ville adoptera mig som sitt barnbarn. Ni som känner mig vet hur svag jag är för åldringar, det finns en alldeles speciell plats i mitt hjärta för dem. Vi alla tre (jag och det äldre paret) började gråta när vi stod där i kyrkan och kramade varann. Damen sade dessutom att hon försökt se sig omkring i kyrkan för att hitta en fru åt mig så att jag skulle stanna där. Antagligen det gulligaste jag nånsin hört...
Skulle gärna berätta så mycket mera, men nu måste jag tvinga mig själv i säng så att jag hinner få nån timme sömn. Jag är bara så GLAD! :)

TJ 10!

2 kommentarer:

  1. Gud är på gång här i Finland, han har gjort mycket redan här i vår nejd och jag ser fram emot vad mer han kommer att göra här framöver. Tänk vad mäktigt att vi får vara med.

    SvaraRadera