De senaste veckorna har varit väldigt, väldigt intensiva. Utbildningsstyrelsens forskningsanalys vars beräknade arbetstid var en månad klämde jag in på en intensivperiod av två veckor, jobb långa dagar o. nätter. Nu har den finslipats fram o. tillbaka, och BER att den imorgon godkänns. Två marknadsföringsvideon för KSG är klara. Fem alarm inom tio dagar, varav den ena innebar ett dödsfall med minnesbilder som krävde några nätters nattsömn. Mamma åkte till Australien i söndags. Jag har haft fyra undervisningar de två senaste veckorna och ordnat två samlingar. Vikariat på daghem och lågstadium. Måste medge att det blev väl mycket. Visst har det varit en otroligt välsignad tid och har njutit av dessa underbara människomöten, de djuplodande bönestunderna vi haft, alla tilltal som kommit och Guds mirakulösa kraft som burit mig genom dessa utmaningar. All glory to God!
De senaste veckorna har jag fått en hel del tilltal om Kenya. Bilder av en minaret som faller (det finns en sådan i Narok dit jag ska o predika - o islam får nog ge vika i Jesu namn!), ett stort svärd som jag bär, lovsång som bygger upp min ryggrad, bilder av stamhövdingar som gör riter o trummar (de ska komma till tro säger jag er!), en överväldigande kärlek som jag bara måste få ge vidare, löften om helande osv... Trots att jag vet att hela denna resa är helt planerad av Gud o Han förser mig med allt jag behöver så blev jag lite skraj i lördags. Två olika personer kom till mig o berättade att de sett en bild av mig där jag hotas med vapen. Däremot delade också en syster en bild av en dimma som omsluter mig o gör mig osynlig när faran hotar - o visst, jag vet att jag är trygg, Herren är min sköld, jag har Juda Lejon med mig - men i stunden blev jag rädd. Hotad med vapen? Sånt klarar jag inte av tänkte jag. Men så påminde Gud om att utan Hans kraft skulle jag inte klara av att ta ett enda steg här i livet, utan Hans kraft, nåd o kärlek skulle jag vara DÖD. Vem är jag att ifrågasätta Hans skydd, Hans planer och Hans mäktiga sätt att verka genom en bristfällig tjänare som jag?!
Under de senaste veckorna har jag blivit ekonomiskt välsignad i överflöd. Undrade vad det berodde på, för det brukar inte gå till såhär, utan pengarna kommer då de behövs. Igår förstod jag dock varför pengarna dykt upp. De sista räkningarna som ännu ska komma är inte särskilt små, utan kan väntas uppgå till ett belopp på 1200 euro. Idag kom dessutom en del räkningar jag inte räknat med, och de ensam blev nästan 470 euro, så de pengar som kommit in var inte "överlopps" som jag först trodde. Gud är försörjaren, och Han ger oss vad vi behöver - men jag måste lära mig att ta emot pengar utan att knoga. Jag kan ju inte förvänta mig att det bokstavligen ska regna pengar från himlen, utan oftast använder Gud någon av Hans andra barn som får förmedla välsignelsen i form av en 20-lapp.
Just nu tar jag gärna emot förbön. Förberedelsetiden är viktig, och nu borde jag hitta tid för stillhet, bön o lovsång, inpränta Ordet o hämta ny kraft hos Gud. Många goodbyes ännu kvar o flytten är halvfärdig, men tack gode Gud att de stora projekten jag fick är klara - och tack gode Gud att jag fick dem, för jag behöver lönen. Behöver nu få klarhet i tankarna, vara stilla knäböjd vid korset o låta Guds ljus falla över mitt oroliga hjärta. Är faktiskt jätte, jätte hungrig efter mer av Gud, och hoppas att det nu finns tid att "äta". Det borde jag förstås ha prioriterat tidigare, men det vill ju inte förståndet gå med på...
Gud välsigne er alla, tack för era böner!
"Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand."
(Jes 41:10)
Har helt enkelt världens bästa vänner. I söndags hade de ordnat till avskedsmiddag på Amarillo. Kommer att sakna dem alldeles otroligt, men ni ska veta att det blir ett glädjesprudlande återseende när jag återvänder! Ni har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, kära martsat, bimbos o alla andra. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar