En masajversion av evangeliet och annat nyttigt

Tiden bokstavligen flyger… Har haft fullt upp igen, så skrivandet har lämnat. För det andra har jag nog skrivit en hel del annat, du kan ju kolla denna bloggtext om du vill läsa något på finska: http://blogitaivas.fi/2013/09/15/patrick-tiainen-vaipat-veks/

Om du igen är en ny bloggläsare, och inte vet vad en karlebybo egentligen gör i Kenya, så hänvisar jag till Yles intervju: http://yle.fi/uutiset/keniassa_saarnaava_patrick_ihmeet_kantavat_yli_yksinaisten_paivien/6823667

Yles artikel orsakade en störtflod av respons. Jag är glad och tacksam för den uppmuntrande positiva feedbacken som kom, det behövdes verkligen! Speciellt då alla människor inte var lika glada över intervjun och mina ”extrema åsikter”. Vi detta laget har jag nog blivit van vid att få de märkligaste kommentarerna, men ibland tar det fortfarande sjukt – speciellt när de egna hundarna biter. Det svider när människor man litat på, släktingar och vänner, plötsligt vänder sig mot mig. Sedan jag kom till Kenya i februari har jag mist flere människorelationer än någonsin tidigare, men samtidigt fått flere nya än någonsin tidigare! Snacka om uppfyllelse av Mark 10:29-30!

    Förutom detta har det varit full rulle med Bibelskolan. Eftersom jag borde få mitt certifikat om tre veckor är jag mitt i en slutspurt som kräver en hel del. Förra veckan höll jag min provpredikan inför 40 pastorer och Mr Bishop, och så lämnade jag in en skriftlig version. Igår fick jag veta att båda godkänts med fulla poäng! Jag har dock ännu kvar en del mindre uppgifter och fyra kursprov, så det finns nog att jobba på. Dessutom har jag några skolbesök framför mig, något jag natruligtvis njuter av alldeles fruktansvärt mycket!

  

  För den som inte vet så kommer jag att lämna Kenya i slutet av Oktober, därav slutspurten. Jag kommer att åka till Australien för att jobba där i sju månader, eftersom jag har en syster som bor i Sydney. Att tänka på att jag ska åka iväg relativt snart ger mig väldigt blandade känslor. Visst ska det bli skönt att duscha, äta renare mat och leva i en mera bekant kultur. Ändå är den mest påtagliga känslan vemod. Hur ska det gå ihop att flytta till en miljonstad som Sydney efter Kiambu? Att inte vara i Bibelskolan varje dag, och få hjälp med att fördjupas i Ordet? Att se människor som har allt, men som slutligen saknar det viktigaste? Hur ska det bli att inte åka på helt tokiga uppdrag där tusentals människor kommer till tro? Må Gud vara mig nådig och ge mig kraft, för det kommer inte att vara lätt att byta kontinent.

  För någon dag sen var jag i bön inför Herren, och jag kände mig på något sätt ledsen, och undrade om jag alls hört Gud rätt gällande tiden i Afrika – är det rätt tid att resa iväg nu? Så kom bekräftelsen. Alldeles stilla och lugnt kom övertygelsen och friden. Jag har gjort mitt, och nu är det dags att fortsätta vidare. Vad framtiden bär med sig är inte i mina händer, det är min Faders arbetsområde. Det var så skönt! En frid som bara Gud själv kan ge, en frid som finns där trots att alla frågor inte besvarats. 

” Peace I leave with you; my peace I give you. I do not give to you as the world gives. Do not let your hearts be troubled and do not be afraid.” (John 14:27) 

Förutom dessa känslostormar har jag varit ute I bushen på gränsen till Tanzania för att borra en brunn, otroligt intressant! Word of Faith Church har ett väldigt bra koncept där man borrar brunnen, startar en församling som också håller brunnen i skick, grundar en skola och en hälsoklinik. Det förvandlar bushmännens liv totalt! Det masajsamhälle vi åkte till levde ett väldigt fattigt liv. Närmaste brunn fanns mer än 20 kilometer bort, och vattnets kvalitet kan ifrågasättas... Ingen av de masajer jag träffade hade gått i skola. De levde i enkla hyddor bland alla elefanter, antiloper och lejon. De bjöd på obeskrivlig mat som smakade våt hund, men de var hur glada som helst. De var fascinerade över att se en vit man, och de visste inte vad de skulle tro om min kamera! Jag tog en bild och visade dem – ett stort misstag. Det blev nästan hundra nya  bilder bara för att det var så roligt! Nå, kanske de har något att prata om de följande månaderna. :)

   Masajerna är intressanta. De tillber naturgudar och lever på knappt ingenting. Många afrikaner tycker inte om masajerna för de luktar så fruktansvärt – men jag kan bara tänka mig hur jag skulle lukta om jag levde som de gör! Tack gode Gud för vatten! Att evangelisera bland masajerna innebär vissa utmaningar, något jag fick lära mig ”kantapään kautta”. Det var väl i april jag för första gången berättade åt en masaj om Jesus, och att Han vill komma in i vårt hjärta – och där blev jag avbruten. Masajkvinnan blev alldeles fruktanvärt rädd och höll sin hand framför sitt hjärta! Min tolk fick förklara att hon trodde att denne Jesus verkligen ville komma in i hennes hjärta, hjärtmuskeln alltså. Då insåg jag att jag behöver använda ett annat språk, presentera Jesus som Herden, för det förstår de mycket bättre eftersom de själva har stora hjordar och flockar och vad det nu heter. Nästa gång visste jag bättre.

 Jag vill också dela ett glädjeämne med er: den 15.9 startade verksamheten i den första kyrkan jag planterat! Orten är Ntulele, de som läst mina inlägg från Narok (både augusti och april) kanske känner till namnet. Det har varit roligt att se hur snabbt saker går framåt när man bara lyder Guds tilltal! Lätt har det förstås inte varit, vi har haft många motgångar, men ”the greater the trials the greater the triumph; the greater the obstacles the greater the miracle”. Nu har min vän Ochieng (se hur det rimmade!) från Narok tagit över pastorskapet tillsammans med sin familj. Ska bli spännande att se hur kyrkan växer och utvecklas. Motgångarna är inte över, för bara två veckor sedan körde en buss av vägen nära kyrkan, och 42 människor dog när bussen rullade runt. Nu tror förstås människorna att stället är förbannat, så marken är ganska hård... Men vi ger oss inte, utan fortsätter i Jesu namn framåt! Etteenpäin, sano mummo lumihangessa. 

  Just nu borde jag ta itu med några skoluppgifter och förbereda mig för morgondagens prov istället för att slösa tid här, men samtidigt är det så skönt att skriva ner saker och få dem ur systemet så att säga. :) 

 Var rikt välsignad!