Det tar tid för moln att bildas

Hon kunde inte sluta gråta. Hon skälvde i mina armar. Jag kunde ha sagt mycket, men just då visste jag att tystnaden var mera effektiv. Ibland är allt vi behöver någon som finns där, just då.

Det var en dag då jag helst själv skulle ha gråtit i någons armar. Jag var trött, hade jobbat väldigt långa arbetsdagar och vakat i två nätter eftersom jag inte hade frid i hjärtat. Det kändes som att jag var i en ständig bönekamp, och dessutom utbröt det slagsmål på arbetsplatsen – något som jag inte visserligen hade något att göra med, men man blir trött av att jobba i en så negativ atmosfär. Det var just den dagen jag traskade mot tågstationen efter ännu en 12 timmars arbetsdag, och bad till Gud att jag skulle få tala ut med någon. I samma stund ringer telefonen. En av mina vänner som jag lärt känna i Australien ringer. Jag hörde på hennes röst att allt inte var okej, så jag föreslog att jag skulle bjuda på middag.

  Jag som hoppats att få tala ut fick nu vara den som lyssnade, men jag tackar Herren för Hans nåd och att jag där och då kunde förmedla Hans kärlek till Hans trötta dotter. Det faktum att jag själv kände mig trött och tom bara bekräftade det att jag fungerade som ett verktyg eller en kanal för Herrens kärlek, jag gjorde inget i egen kraft. Vilken underbar förvissning, det handlar inte om min kraft!

  Flickan jag träffade är backpacker, och vi brukade jobba tillsammans. Jag hade inte träffat henne på en längre tid, och hon hade tyvärr blivit helt utan pengar på grund av ett dåligt jobb – och Sydney är en av världens dyraste städer att bo i. Hon hade lånat pengar av många vänner, men till slut fallit för prostitution för att betala hyran. Tyvärr är det inte alldeles ovanligt bland backpackers idag, speciellt i Kings Cross –området i centrala Sydney.

  Jag blev påmind om Jesus och hur han agerade när äktenskapsbryterskan fördes till honom. Vi minns alla hans välkända ord – ”den som är utan synd får kasta den första stenen”. Han kunde ha gett henne en moralpredikan. Han kunde ha sagt väldigt många saker. Jag kunde ha gjort detsamma nu. I den situationen var det dock bara en sak som behövde göras, och det var att visa kärlek. Jag bjöd henne på middag, och efter det gick vi till matbutiken och jag köpte några påsar mat åt henne. Det var som om något väcktes till liv i hennes ögon, och hon fick ny kraft. Vi gjorde också upp en konkret plan för hur hon skulle ta sig vidare, och jag lovade att stöda henne i den processen.

  Trots att jag själv var trött så var detta en upplevelse som gav även mig ny kraft.  Det är en glädje att tjäna Herren, inte en börda! Visst behövde jag själv ännu få tala ut med någon, att tjäna Gud betyder inte att vi förnekar våra egna behov, men det betyder att vi älskar andra som oss själva och är snabba att bära någon annans bördor. 

  För övrigt känns det som om tiden nästan flyger. Jag har bara 55 dagar kvar i Australien, och sedan börjar min långa hemresa. LÄNGTAR efter Finland, ber för Finland, profeterar över Finland och ser så fram emot att få se vad Herren förberett. Den 30.4 landar planet i Helsingfors, och det är minsann något jag väntar på.

   Några av er har frågat mig något som jag själv också funderat på. ”Vad är betydelsen av din tid i Australien?”. Tro mig, jag har frågat Gud säkert 70 gånger exakt vad det var Han ville göra när Han tog mig hit. Jag är nästan förvånad att Gud svarat, för oftast svarar Gud inte när vi frågar ”Varför?”. Orsaken till att Han inte svarar då är att hela processen kanske skulle mista sin betydelse om vi i förväg fick veta Guds syfte. I detta fall har Gud dock svarat – men aningen hemlighetsfullt förstås, sådär som Gud oftast gör...

  Det första svaret jag fick var en vitlök. Det var en stor lök, men den saknade några klyftor. Gud sade att jag behöver få några klyftor till innan löken är hel. Jag levde en tid på det ordet, men sedan slog min mänskliga nyfikenhet till, och jag ville veta mera. ”Gud, VARFÖR ledde du mig hit?”. Jag har också frågat det flera gånger då det varit tufft. Visst kom jag för att få vara med min syster och hennes två barn, men jag visste att Gud också hade något annat syfte. En dag kom svaret. 1 Kungaboken 18:41-46.

  Jag vet inte om jag riktigt kan klä i ord det Herren förmedlat via detta bibelord, för det är så stort och mångfacetterat för mig, och innehåller så mycket av min egen kallelse. Innehållet är i varje fall den, att Elia stiger upp på Karmels topp för att be. Han hade bett att det inte skulle regna, och det regnade inte på tre år och sex månader i landet (kolla 1 Kungaboken 17:1 --> eller mera enkelt Jak 5:18). Nu sade han att han hörde bruset av regn. Vilka underbara ord. Tänk att höra bruset av regn efter mer än tre år av torka. Vidare ger dessa ord mig kalla kårar, för de har en alldeles specifik, profetisk betydelse när det gäller väckelse. Mera om det en annan gång...

  Elia hör bruset av regn innan några som helst moln syns. Han hör alltså regnet i anden innan han ser det i det fysiska, precis som en man med profetisk gåva ska göra. Då slår han sig ner och ber. Detta är en av mina stora förebilder när det kommer till bön, och jag hoppas och ber att jag en dag får undervisa om bön utifrån detta bibelställe. Elia ber innan han ser regnet. Han sänder ut en spejare för att se om det syns några moln, men han gör det inte bara en gång. Uthålligt upprepar han detta, ända tills tjänaren den sjunde gången ser ett litet moln över havet. Snart föll ett kraftigt regn.

  Detta är alltså alldeles kort vad som sker i bibeltexten som Gud gång på gång fört mig tillbaka till. Med sin kärleksfulla, ljumma röst viskade han sedan i mitt öra...

 Det tar tid för moln att bildas.

Jag hörde det andliga regnet redan i Kenya. Jag trodde jag var färdig att rusa hem och börja predika, men Herren ville ännu förbereda mig. Det behövdes och behövs en böneperiod, för det tar en tid för moln att bildas. Jag får kalla kårar av dessa ord, och jag har lust att hoppa upp ur sängen och dansa, lovsjunga, profetera och tala ut Herrens alla löften för REGNET ÄR PÅ VÄG. VÄCKELSEN ÄR SNART HÄR! En liten stund till ska vi vänta. En liten stund till, och den tiden ska vi ta vara på och spendera i våra bönekammare, förbereda oss själva och också be för vårt folk. 

Det tar tid för moln att bildas, men jag hör bruset redan. Hör du det med?