Ärlighet och sanning är två ord jag funderat på väldigt mycket under den senaste tiden, och Gud har också visat mig en del saker inom det området, och understrukit vikten av ärlighet. Eftersom jag tror att Bibeln är Guds ord vet jag att jag inte ska ljuga (det åttonde budet), men det kan väl inte vara så farligt att hemlighålla en del saker? FEL. Vi får inte ljuga, varken åt oss själva, vår nästa eller inför Gud. Det sista är förresten inte möjligt, även om vi ibland tror att vi kan lura Pappa. Att inte säga sanningen är som att plantera ogräs. Det sprids snabbt, och kan få oväntade konsekvenser: ogräs kan t.om. döda andra växter när de kräver mera livsrum. Samma gäller lögnen som hänsynslöst kan rota annat - som Guds ords auktoritet - ur vägen för att få mera makt. I själva verket säger Guds ord att den onde är lögnens fader. Då kanske vi inser allvaret.
Att inte vara ärlig binder oss. Det binder oss själva och begränsar Guds möjligheter att verka genom oss. Flera predikanter har under den senaste tiden lämnat fast för att ha levt ett dubbelliv, de som har ansetts vara stora gudsmän har begått grova överträdelser som inte hör lärjungaskapet till. Vad lära vi härav? Att inte lita på människor eller att döma alla predikanter? Visst inte. Men vi kan inse hur förödande det kan vara om vi inte är ärliga och inte låter sanning råda i våra liv, om vi inte vågar medge och erkänna (OBS: inte godkänna, men erkänna) våra problem i tid.
Jag har själv nyligen varit tvungen att inse att det inte går att ljuga för sig själv heller. Eller ja, det går en tid, men det man sår får man skörda. Det är dags att börja rota i skrotet och ta fram de saker som mer eller mindre omedvetet styr mig på ett negativt sätt, jag måste göra det för att bli helt fri. Efter första sjukskrivningen, viloperioden och terapin för två år sedan trodde jag att jag gått till botten med de saker som får mig att bl.a. prestera mer än jag orkar, men jag var tvungen att inse att det fortfarande finns såna saker kvar. Obehandlade minnen som får mig att fylla min tillvaro med en massa uppdrag och uppgifter. Det är tungt och svettigt att ta itu med dessa saker, men samtidigt vet jag att jag är i trygga händer. Översteläkaren vet vad Han gör, och Han leder mig rätt. Han är själv sanningen, och tillsammans med Honom får jag behandla det som känns jobbigt, låta Hans ljus lysa in i det som är mörkt. He heals the broken, He makes all things new. His love never fails. He's my God.
Savannen i Kenya. Soluppgång. En ny dag. Ny nåd. Frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar