How did I get here?

Trodde aldrig denna dag skulle komma... Har alltid tänkt att en blogg inte är något för mig, att det bara är något som tonårstjejer håller på med. Har i varje fall insett att jag har ett behov av att skriva mer än facebook-statusar som menigheten kan läsa ifall de så vill - det vill säga DU. Speciellt tänker jag på ämnen som tangerar min tro och min vandring tillsammans med Gud och andra lärjungar. Därav bloggens namn.
 Vet inte hur ofta jag kommer att blogga, hur mycket tid jag kommer att satsa på detta. Att skriva har ändå alltid varit viktigt för mig, och jag har under olika perioder av livet skrivit olika slags texter. Speciellt under osäkra perioder av livet är skrivandet ett viktigt verktyg för mig för att få klarhet i saker och ting. Tyvärr måste jag väl medge att jag igen känner mig väldigt osäker på vad som egentligen sker i mitt liv just nu, allting ändras i snabb takt och jag borde klara av att göra stora beslut som antagligen kommer att styra resten av mitt liv. Däremot vet jag att jag egentligen inte behöver - och i själva verket inte ska - oroa mig för något, för Herren har i sitt ord lovat att i allt vägleda mig. Men det är väl precis detta som livet som lärjunge handlar om, att våga lita på Honom fullt ut och tro på Hans löften. Att lita på att Han öppnar de dörrar som ska öppnas och stänger de dörrar som ska stängas.


 "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det" (Joh 13:7)

  Ibland får vi svar på våra frågor här och nu, oftast efter en tid av osäkerhet och väntan , men ibland måste vi godkänna att vissa saker hör evigheten till. Herren vet hur mycket vi tål och klarar av, och uppenbarar inte alla sina sanningar för oss på en gång. Viljan att veta mer och att få mera kontroll över situationen finns dock hos de flesta (läs: alla) av oss, det är väl i grund och botten ett resultat av syndafallet. Den onde lovade Adam och Eva gudomlig kunskap ifall de åt av den förbjudna frukten - och här är vi idag, mänskligheten, och lider av ångest och depression ifall vi upplever att vi inte har kontroll över vårt liv (enligt undersökningar inom psykologin). Även om man säger att det är en psykologisk grundmekanism att vilja ha kontroll över sitt eget liv så är den bibliska sanningen annorlunda: det är Gud som ska ha kontrollen i och över våra liv. Det är Han som ska få styra. Jag vågar också påstå att man som människa finner djupare frid  i att HELT mista kontrollen (inte på ett destruktivt sätt, utan ge kontrollen åt Gud) över sitt liv, än om man strävar efter att uppnå full kontroll - för den senare är en utopi. Att nere på sina knän erkänna att man inte kan styra allt utan ger kontrollen åt Gud - det ger en helt annorlunda frid. Det är så vi blev skapade. Till tjänare, som ska inse tjänarens ställning.

Peace,
patu