Pa aventyr med Jesus

Har kommer ett forsok till blogginlagg fran ett sjabbigt natcafe pa Rainbow Beach, Queensland. Sen fredag har jag rest norrut fran Sydney langs kusten, sett otroligt fina strander och traffat en massa fina manniskor - och ocksa fatt vara Guds lilla luffare. Lat mig fokusera pa det sistnamnda.

For nagra dagar sedan besokte jag den mest osterliga punkten i Australien, i Byron Bay. Nar jag stod dar pa klipporna upplevde jag att jag skulle ta fram min Bibel, och nar jag gjorde det foll mina ogon omedelbart pa en specifik vers. Det var en av de manga verserna dar Jesus uppmanar sina larjungar att forkunna evangeliet till hela varlden. Det var nagot speciellt med att lasa den versen dar jag stod pa "kanten av en kontinent". Jag upplevde att jag pa nagot satt maste svara pa versen, sa jag borjade be. Nar jag sag ner pa marken sag jag att det fanns ett kompass inristat i klipporna, och jag borjade ga pa kompasset. Jag gick fran norr till soder och fran oster till vaster, och bad att jag skulle fa vara med o ta evangeliet till alla horn. Till slut stannade jag i mitten, och pa nagot satt uppstod en vantande tystnad. Det var som om Gud vantade. "Ar du saker, Patrick? Du vet att det kostar dig allt."

"Ja."

Jag lamnade o sta. Nu var det jag som vantade. Om en stund sade ocksa Gud "Ja". Jag behovde inte ens fraga, for Han visste vad jag hade pa hjartat. Omedelbart nar Gud sagt sitt ja ser jag ut mot havet, och tva delfiner simmar forbi mig. Delfiner ar trofastna och trogna, och trofasthet ar minsann nagot jag behover, sa kanske det var nagot av ett tecken. Nar jag gar ner fran klipporna ser jag vaktlar, en paminnelse om att Herren forsorjer! Precis som Han forsorjde for israeliterna under okenvandringen forsorjer Han for sina barn idag nar vi gar langs Hans vagar. Halleluja!

 Det finns en hel del jag kunde beratta, men gardagen var alldeles speciell, sa innan jag sticker ner till stranden igen (Halleluja for det ocksa...) maste jag skriva nagra rader om vad som hande... Jag skulle resa fem timmar med buss fran Brisbane till Rainbow Beach. Nar jag satt ner i bussen bad jag att Gud idag skulle anvanda mig pa nat satt, att jag skulle fa tjana Honom pa nagot konkret satt. Om en stund sitter en ung man ner bredvid mig, och jag kan se att han bar pa en tung borda. Jag sade at honom att om han vill prata om nagot sa finns jag till for honom.
   Om en kvart brast portarna, och denne unge man borjade beratta vad som hant. Han hade pa tre veckor mist bade arbete och korkort, och nu hade frun med sonen stuckit ivag. Han visste inte vad han skulle ta sig till, sa han flydde hela situtionen och hoppade pa forsta buss fran busstationen. Vilket sammantraffande att han satt ner bredvid mig... Jag tackar Jesus att vi hade fem timmar tid, for det var inte lite som behovdes. Jag fick vittna o beratta om Guds karlek, och det var alldeles underbart. Nar vi skiljdes at skrev jag ner mina kontaktuppgifter. Jag VISSTE att han skulle ta kontakt med mig - men inte att meddelandet skulle komma redan nasta morgon. Nar Gud borjar jobba med nagons hjarta hander saker valdigt snabbt!

 Senare samma kvall gick jag ner till stranden, for jag upplevde en troghet i Anden och behovde fa sjunga och ropa ut infor Gud, och ville inte gora det pa hostellet. Andra gaster kunde ju bli skramda... Na, jag gick ner till stranden och borjade be. Jag stod pa stranden nara vattnet, sa nara att vagorna vatte tarna. Nar jag bett och sjungit en stund kom ett genombrott, och det var precis som som himlen oppnat sig - och i samma stund kommer en MEGAVAG! Alltsa jag forstar inte ur det hande, och kan inte fraga nagon heller eftersom jag stod ensam pa stranden denna sena kvall, men det var en stor vag som gjorde mig alldeles vat. Min forsta tanke efter vagen visar att det fortfarande finns omraden som kraver helgelse... "Herre forbarma dig over min iPhone!"

 Naja, efter en stund insag jag vilket tecken detta var. Jag har lange bett utifran Hesekiel 47 och tempelkallan, och detta med stigande vatten har varit ett alldeles speciellt tecken for mig. Det ar svart att har forklara precis vad jag menar, men i varje fall var denna plotsliga vag som skoljde over mig ett starkt tecken fran Herren. Och ja, om nagon undrar sa holls iPhonen hel...

  For att komma upp fran stranden skulle jag kliva upp langs nagra trappor, men nar jag borjade ga uppat blev det plotsligt tvarstopp. Jag bara kunde inte ta ett enda steg till. Jag anade en fara, men visste inte vad det var eftersom det var alldeles morkt. Sa upplever jag bara att jag skall spotta pa marken rakt framfor mig, och trots att det lat valdigt markligt i mitt huvud sa gjorde jag det. Kan du tanka dig hur forvanad jag blev nar jag spottade pa trappan framfor mig, och plotsligt borjade trappan rora pa sig - trappan, som egentligen var en stor orm! Mitt pa trappan, precis dar jag skulle lagga foten, lag en lang orm, som nu vaste och sakta ringlade (sager man sa? vad gor ormar?) bortat. Jag stod kvar en lang stund. Med tanke pa att det pa detta omrade pa ostkusten finns 17 av de 20 farligaste ormarna i vardlen sa kan man val anta att det inte var en alldeles ofarlig orm, sa Herren hade verkligen raddat mig! Visserligen blev jag ormbiten i Kenya, och Herren raddade mig aven den gangen, men nu raddade Han mig fran sjalva bettet. Tack Jesus! Och an en gang en viktig paminnelse - det ar bast att lyda Herren, oavsett vad Han sager. Aven nar Han vill att man ska spotta pa en trappa sadar alldeles plotsligt. Det kan ju handa att det ligger en orm pa lur. 

Naja, resten far bli till en annan gang, for nu kallar stranden innan solen gar ner. Perfekt tillfalle att ta fram Bibeln och njuta av kvalitetstid med Pappa. :)

Valsignelse!

P.S. Snart ses vi, Finland! I skrivande stund bara 49 dagar kvar!