Att höra Guds röst

Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.” Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade. (Joh 10:1-6)

Detta är välkända ord från Herren Jesus. Vi har alla hört dem många gånger, men nu vill jag fokusera på bara några få ord - och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Dessa ord kom till mig när en trogen bloggläsare frågade hur det egentligen var när jag åkte till Kenya, hur upplevde jag Guds tilltal, på vilket sätt jag hörde Honom. 

Jag brukar tänka såhär: israeliterna kunde höra Guds röst när Han talade från berget. Mose hörde Guds röst. Om de hörde Honom, och de alla levde under det gamla förbundet, hur mycket mera ska vi då inte höra Honom som lever i det nya förbundet?? Det nya förbundet är enligt Bibeln ”bättre, och stadfäst med starkare löften” (Heb 8:6). Då betyder ju det att vi har alla förutsättningar för att höra Gud! Om du går igenom Joh 10 ser du också hur många gånger Jesus säger ”de känner igen hans röst”. Men, alldeles praktiskt, hur talar Han då? Hur vägleder Gud? 

  1) Genom Ordet. Hela Skriften är utandad av Gud – 2 Tim 3:16. Jag tror problemet är att vi bär omkring vår Bibel mera än vi läser den, och när vi läser den glömmer vi att vi ska studera den och precis som Maria begrunda det i vårt hjärta. 

2) Genom sina tjänare. Först och främst har vi dem med en profetisk gåva. Trots det ska vi minnas att Gud kan tala genom vem som helst, men frågan är om vi känner igen Hans röst när Han talar genom vår mamma, vår granne, vår chef? Gud kan använda en åsna (som med Bileam), frågan är om vi känner igen rösten!

Låt mig elaborera vidare lite grann på detdär, för det ligger något i just det att vi inte känner igen Guds röst. Låt oss säga att vi har en sal med tjugo personer. Bland dessa tjugo personer finns herr X, en vän som jag kännt i ett år. Trots att alla tjugo pratar samtidigt så kommer jag att urskilja just hans röst – för att jag spenderat tid med honom! Om det plötsligt strömmade in tjugo människor till skulle jag inte mera urskilja herr X, men om min mamma fanns nånstans där skulle jag garanterat känna igen hennes röst! Varför? För att vi har spenderat ännu mera tid tillsammans. Vi har en mycket nära relation. Så nära att jag bara behöver höra några ord för att veta på vilket humör hon är. Precis på samma sätt är det med Gud. Ju mera tid vi spenderar tillsammans med Honom, desto enklare blir det att urskilja Hans röst – oavsett hur mycket brus det finns runtomkring.

3) GUD TALAR TILL DIG!

Stora bokstäver. Och vänta, här kommer några utropstecken till: !!!!!!!!!!

Ja, Han talar till var och en av oss. Det betyder inte att vi nödvändigtvis hör en röst alldeles sådär fysiskt, men vi har liksom en inre känsla, vi förnimmer något. Inom psykologin kanske man skulle kalla det intuition, men det struntar jag i (trots att jag från hösten borde studera psykka – vi får väl se hur det blir med det. Herre förbarma dig...)

  Gud talar till mig ofta när jag är ute i naturen. När jag sitter vid havet eller blickar ut över vida slätter från en hög kulle, då blir saker bara klarare framför mig. Jag börjar urskilja vilka beslut jag skall ta, vet när jag ska säga ja och nej osv... Det betyder inte att det skulle finnas något ”magiskt” med naturen, utan hemligheten ligger i att där klarar jag av att stänga av allt annat, allt bakgrundsbrus så att säga. Gud talar till oss så gott som hela tiden, men i vår mänskliga bristfällighet klarar vi inte alltid av att ta emot mer än en signal åt gången, och i vår vardag är vi omgivna av hundratals signaler, så inte undra på att vi tycker att vi inte hör Honom.

Men nu har jag ännu inte svarat på frågan... Hur var det alltså helt praktiskt, hur upplevde jag Guds tilltal när jag gjorde beslutet att åka till Kenya?

  År 2011 var jag i Kenya för första gången med en skolgrupp. På hemvägen lär vår gode rektor ha frågat när jag ska tillbaka, och jag har skrattat lite grann och svarat att jag inte tror att jag åker tillbaka. Det var inte många månader senare jag var på en gudstjänst vid metodistkyrkan i Karleby (ett ställe jag rekommenderar mycket varmt!), och under lovsången ser jag plötsligt framför mig en stig. Jag visste mycket väl att den stigen fanns i Kiambu, Kenya. Omedelbart kom tanken – ska jag resa tillbaka?

  Jag såg stigen flera gånger, och började be för saken. I något skede märkte jag att jag fått en längtan, något jag inte hade haft tidigare. Nu ville jag plötsligt åka till Kenya alldeles våldsamt mycket! (En parentes igen: när Gud vill att vi ska göra något så ger Han oss också en längtan, en passion. En av de första ledtrådarna för att finna sin kallelse är just att fråga sig vad man riktigt brinner för). Kort efter detta kom ett mera direkt tilltal när jag var i bön. Den gången var det ingen tvivel om att jag hörde från Gud. Den gången var det inte bara en känsla, en förnimmelse, utan något mera än så. Den gången var det en röst.

   Efter det kom det en massa bekräftelser. Bibelverser, sånger, böcker jag läste... ”Alla vägar ledde till Kenya” så att säga. Det märkliga var att jag också stötte på vilt främmande människor som kunde gå upp till mig och säga ”Jag vet att du snart är på väg, och jag vill välsigna dig med detta”, och så gav de mig en tjugolapp eller något annat. Jag hade ingen orsak att tvivla på vad Herren ville att jag skulle göra.

Avslutningsvis vill jag ändå säga, att vi kanske vill överdriva behovet av vägledning och bekräftelse från Herren i vardagslivet. I början sade jag att alla förutsättningar finns för att vi ska höra Guds röst, och det tror jag stenhårt på, men det betyder inte att vi ska förvänta oss eller vänta på vägledning på morgonen när vi väljer kaffekopp. Jag tror att när vi har en stabil relation med Gud så kan vi urskilja vart Han leder oss och vad Han vill göra utan att vi varje gång kräver eldskrift på väggen. Allt detta beror dock på hur vår Gudsrelation ser ut, och hur mycket tid vi spenderar tillsammans med Honom. Det behövs både kvalitet och kvantitet.

Det var alltså några tankar om vägledning. Tusen tack för frågorna, jag svarar gärna!

P.S. I skrivande stund bara 31 dagar tills jag kommer hem!!!