Fadersbilden

Jag stod och kokade risgrynsgröt, och kunde äntligen konstatera att den börjat. Semestern. Efter alltför många 14-timmars dagar på jobbet var den äntligen där, och jag försökte andas ut. Jag försökte glädjas över det faktum att ett flera veckor långt äventyr låg framför mig. Jag försökte glädjas över kajakturen jag bokat in, resan till Great Barrier Reef och allt det andra roliga – men det gick inte. Någonstansifrån kom tvivlet. Är jag värd det?

Fy vad arg jag blev. Jag blev så arg på djävulen att han fortfarande fått lurat i mig sina lögner om att jag inte är värd något, utan måste prestera mig fram till det. Jag blev besviken på mig själv, på min bristande förmåga att älska mig själv. Jag vet att om jag inte kan älska mig själv som Gud avsett kommer jag inte att älska min nästa heller. Till slut leder det till att jag tvivlar på Guds godhet.

  Detta har varit en lång, lång kamp för mig, som ibland ännu kastar skuggor över mitt liv tillsammans med Jesus. När jag kom till tro var jag väldigt söndrig, och efter flera år av depression hade jag svårt att förstå att jag är älskad, och ännu svårare hade jag att älska mig själv. Det tog mig mer än tre år att förstå vad nåden egentligen är, och Herren får kontinuerligen påminna mig och lära mig mer om Hans godhet. Han är en GOD Fader, och Hans planer för mig är alltigenom goda.

  Jag vågar påstå att de flesta kristna går igenom vissa kamper som har sin rot i det att vi låter vår fadersbild påverka vår Gudsrelation. Relationen till vår jordiske fader speglar sig till relationen uppåt alldeles omedvetet, och plötsligt kan vi inte mera lita på att Gud är god. Tänk om Han idag är på ett annat humör? Tänk om Han idag vill ha tillbaka det Han gav igår? Tänk om det Han sade inte stämmer idag? Tänk om Han inte riktigt tycker om oss? Jag tänker på alla de gånger jag pratat med någon syster eller broder som hört från Herren, men som fortfarande tvivlar, och börjar varje mening med ”Om...” . Om vi vore fullständigt rotade i Guds kärlek skulle det inte finnas någon ovisshet när Han vill ge något eller göra något nytt, för vi skulle lita på att vad det än är så är det GOTT!

  När vi läser Bibeln, som bör vara grunden för hur vi ser på Gud, märker vi något helt annat. Gud är inte som vår jordiske fader. Gud ändras inte. Han tar inte tillbaka de gåvor Han gett. Han är inte glad en dag och sur följande dag. I Honom finns ingen ändring. (Jak 1:17) Halleluja!

  Jag är tacksam att jag än en gång fick gå inför Herren, bekänna min bristfällighet och mitt totala beroende av Jesus och Hans offerblod. Jag fick bara vara inför Honom, ta emot Hans kärlek och Hans bekräftelse och vila i den sanningen att jag är älskad och tillräcklig. Vilken skillnad! Plötsligt kunde jag glädjas över allt det roliga som låg framför mig, och se det som gåvor från Gud själv. Istället för att känna skuld över det faktum att jag är ledig kunde jag glädjas över en semester och ett ÄVENTYR tillsammans med Jesus! Let it begin!

  Detta, och mycket, mycket annat har varit på tapeten. Förberedelserna för det arbete som väntar i Finland är igång för fullt. Under den senaste veckan har jag varje dag mött någon som kommit med ett direkt tilltal. På gatan, i kyrkan eller på ett café. I söndags hade jag en lite tuff dag, men den dagen kom det TRE tilltal från tre olika personer!

Stig in i den uppgift jag förberett för dig. Motståndet måste komma, men jag är med dig. Det är jag som ger dig segern, och äran tillhör mig. Gå fram i min kraft, och förkunna frimodigt det jag viskar i ditt öra. Var inte rädd. Våga leda skeppet mot den hamn jag visar.

Jag är kär. Så kär. Uppöveröronen kär i Jesus, och så glad över allt det han gör just nu. I mitt liv, i mitt inre, och allt det Han förberett för framtiden. Jag vet att det inte kommer att bli lätt, men det har Han aldrig heller lovat. Jag kommer att göra det Han leder mig till, må det kosta vad det vill. Jag har helt enkelt inte råd att stå på bromspedalen, för tiden är kort. Mycket kort.  

  Jag vet inte hur mycket jag hinner uppdatera nu när äventyret jag kallar hemresa börjar. Inkommande fredag börjar jag resan upp längs östkusten, och den 23.3 lämnar jag Australien. Oavsett hur aktiv jag är på bloggen så landar planet i Helsingfors den 30.4, och då börjar det. Då börjar det. :)

Välsignelse! 

"Låt inte bedra er, mina kära bröder. Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker"

(Jak 1:17)