Min Pappa älskar mig!

Guds kärlek.  ”Joojoo, vanha juttu, ge mig fast mat och inte den andliga modersmjölken!” Ungefär såhär tänkte jag många gånger när någon predikade om Guds kärlek. Vilket högmod. Guds kärlek är ju själva grunden, den rymmer allt – även Jesu Kristi fullständiga offer på korset!

 Att bli älskad är ett av människans grundbehov. Om ett barn inte får kärlek rubbas hela den psykiska utvecklingen. När vi upplever brist på kärlek i högre ålder kan vi drabbas av depression eller försöka ändra vår personlighet eller vårt beteende för att få bkeräftelse. Behovet av kärlek är så otroligt starkt att det väldigt långt styr vårt beteende – på gott och ont.

 Vi borde alla inse att den primära källan för den kärlek vi behöver är Gud. Inte vår maka eller make, inte våra föräldrar, vänner eller någon annan mänsklig varelse. Om vårt kärleksbehov riktas mot dem kommer vi att ”suga ut dem”, tömma dem på kraft och t.o.m. bli klängiga. Varför? För att endast Gud kan fylla det enorma kärleksbehov vi har inom oss. Bara Han kan fylla det tomrum Han skapat i vårt hjärta, det ställe Han skapat för sig själv. Utan den kärleken blir vårt liv flyktigt och ett sökande efter det ena och det andra.

 Jag hade totalt missförstått detta med Guds kärlek. Nu, under min tid i Kenya, har Gud visat hur snedvridet jag sett på saken. Han har visat att gruden för ALLT är att Han älskar mig. Jag tror att vårt missbruk av ordet kärlek också lett till att jag förstått saken fel. Att Han har mig kär ledde till att Han gav sin ende son. Ty så ÄLSKADE Gud världen – Joh 3:16.

 För några dagar sedan hade en massa problem och bördor hopat sig på varann, och jag gick inför Herren i bön. Jag hann knappt börja ösa ut mig mina böneämnen innan Han avbröt mig. Den så välbekanta, kärleksfulla rösten. ”Schh, schh... Minä tiedän. Minä tiedän”. Av nån anledning talar Gud till mig alltid på finska. Denna gång var det inget annat Han sade. Men det var tillräckligt. De få orden var tillräckligt för mig att börja gråta. Jag behövde inte GE bördan åt Honom – Han TOG den från mig just i den studen. Jag fick en otrolig frid inom mig, och det kändes bokstavligen som om ett tungt ok lyfts bort från mina axlar. Han vet. Han känner mig bättre än jag själv. Han känner till mina bördor, mina tillkortakommanden, mina svagheter, min oro... Han vet. Vilken kärleksfull Fader, och att Han ännu vill bekräfta sin kärlek till mig på ett så konkret sätt, det är mer än jag kan förstå.

 På söndag, dagen efter min födelsedag som jag inte fick fira med mina vänner i år, kände jag mig väldigt trött. Jag vaknade mitt i natten och bad en stund. Jag sade åt Pappa Gud hur det kändes just då, och jag kände mig väldigt självisk när jag bad att Gud skulle ge mig några lediga dagar tillsammans med Honom. Att bara få vila, omsluta mig med lovsång, fördjupa mig i Ordet och söka ledning, det kändes som att det var precis det jag behövde. Ändå trodde jag inte att Gud skulle svara så konkret Han kom att göra...

 Följande dag när jag loggar in på Facebook har jag fått ett nytt meddelande av en äldre broder. Han skriver att han lagt in en summa på mitt bankkonto, för han upplever att jag behöver få vila på ett hotell, duscha, njuta av god mat osv... HALLELUJA. Ni har ingen aning om hur det kändes. För det första, vilket bönesvar! För det andra, hur mycket älskar inte Gud en enkel, liten tjänare, att Han bryr sig om att ge mig en vilohelg. Otroligt. Jag har inte duschat sedan den 3.2 (det finns ingen dusch här jag bor) så det ska bli oerhört skönt att få duscha, likaså att dricka kaffe, att få vara på två med Jesus o bara njuta av Hans närvaro. Jag är fylld med förundran och tacksamhet. Skönt att personen som fungerar som kanal för Guds välsignelse också specifierat att pengarna ska användas just så, för känner skuldkänslan växa inom mig. Hur kan jag åka till ett hotell när barnhemsbarnen här på Mama Obed’s children’s home (barnhemmet där jag spenderar en stor del av min tid) aldrig ens  hört om hotell? Borde jag inte betala deras skolutgifter istället? Gud känner mig så väl, och Han vet att jag kan behöva specifika tilltal för att inte tro att jag kan ”förbättra” Hans plan och göra något som till synes ser väldigt bra ut men inte är i harmoni med Hans plan. Dessutom vet jag att om jag använt pengarna till något annat så skulle jag mista välsignelsen, det skulle orsaka ett hål i min plånbok om jag använde pengarna fel, det är en av Guds principer när det kommer till ekonomin.

 Under den tid jag varit i Kenya har vi haft väldigt många gästpredikanter från både USA och Australien i Kiambu. De har alla övernattat på ett naturskönt ställe som heter Brackenhurst, beläget mitt i teplantagerna dryga 30 kilometer från Kiambu västerut. Ett väldigt fint område med små, idylliska stugor, idrottsområde, naturstigar, restaurang... Verkligen högklassigt. När vi haft gäster där brukar vi hämta dem på morgonen och föra tillbaka dem på kvällen, så jag har besökt stället tiotals gånger. Många gånger har jag sagt ”Gud, en dag vill jag också övernatta här”. Aldrig tänkte jag att den dagen skulle komma så fort. När jag läste min broders meddelande på Facebook visste jag direkt vart jag ville åka. Brackenhurst. Nu är jag inbokad fre-sö, så jag åker dit på fredag efter att jag skrivit veckans prov i bibelskolan på eftermiddagen. Hur skönt skall det inte bli! 

 Detta är bara en aspekt av Guds kärlek. Främst handlar den ju inte om materiella saker som fina hotell, men som den mänskliga varelse jag är vet Gud att sånt gör mig välsigt glad – och det vill Han glädja mig med. Sådan är vår Pappa.  Så otroligt kärleksfull.

”My dear friend, I pray that you may enjoy good health and that all may go well with you, even as your soul is getting along well” (3 John 1:2)

Guds främsta mål är våra själars frälsning, men Han vill också välsigna oss med så mycket under vår jordiska vandring. Det handlar inte om att göra evangeliet till framgångsteologi. Det handlar om att njuta av sonens och dotterns rättigheter i vår Faders hus. Vår kärleksfulle Faders hus.