Not by might, not by power, but by the Spirit of God!

Med anledning av responsen jag fatt fran mina lasare och speciellt fran syskon fran min hemforsamling upplever jag att jag vill klargora nagra saker.

 Jag hoppas och ber att ingen tycker att jag blivit stolt, att jag tycker jag ar battre an nagon annan, att Gud skulle tycka om mig mer an nagon annan eller dylikt. Nej, det ar verkligen inte fallet. Jag ar mer an medveten om att jag valdigt frimodigt berattat om det som skett under min tid i Afrika, men avsikten ar inte att skryta. Avsikten ar tvartemot att visa att VEM SOM HELST KAN GORA DETTA. Om ni visste vilken uslig syndare jag ar, hur otroligt mycket jag kampar med olika saker skulle ni vara lika overtygade som jag om att Gud kan verkligen anvanda vem som helst. Det handlar 0% om Patrick och  100% om Jesus, nar nagon kommer till tro nar jag predikar ar det ju inte alls min fortjanst – ingen manniska kan overtyga en annan. Det ar bara den Helige Ande som kan gora det!

 Orsaken till att jag frimodigt lyft fram allt som skett ar just den att visa att hej, om Gud kan arbeta genom patu fran Kokkola sa kan Han ocksa gora det genom DIG. Just dig, kara lasare. Alla har vi gatt miste om harligheten fran Gud (Rom 3:23), sa ingen ar i sig sjalv vardig att gora Guds  rikes arbete. Det ar bara Jesus, och till honom hor all ara for eventuell framgang. Det ar en av de saker jag predikat om ofta – ”never touch the glory”. Aran tillhor Gud. I den stunden nar vi borjar ta aran till oss sjalva graver vi utan tvekan en grop for oss sjalva. ”Stolthet gar fore undergang och hogmod gar fore fall” (Ords 16:18).

 Det jag vill uppna med mina skriverier ar att fa ALLA att soka efter mera – for det finns garanterat mera att fa. Sa lange vi inte uppvacker doda pa vag till jobbet och ser manniskor bli mirakulost helade nar vi ber, sa lange finns det mera att fa. Mera gavor. Mera valsignelse. Starkare smorjelse. Nya loften att aterupptacka. Varfor? For att det var det livet larjungarna levde. Var de speciella? Nej. Flera av dem var ju fiskare, det kanner alla till. Vanliga, enkla manniskor. Simpla som en kokkolabo som jag tankte jag saga!

 Sen gallande Finland. Om nagon fatt den bilden att jag tanker fralsa Finland ensam sa har ni totalt fel, och jag ar valdigt ledsen om min text gatt att forsta pa det sattet. Det var inte avsiktligt. For det forsta kan varken jag eller nagon annan fralsa Finland. Det kan bara Jesus och Hans dyra blod gora.

 For det andra vill jag bara saga att Gud lagt en borda pa mitt hjarta. En borda att se mitt kara hemland Finland vanda sig till Jesus, jag vill se en enorm vackelse svepa over Finland och manniskor komma till tro. Detta ar inget jag hittat pa sjalv. I sjalva verket ar det inte en ”kiva” vision. Folk tycker ju att jag ar tokig, hjarntvattad och en total idiot nar jag sager det. Nej, detta ar en vision som Gud gett och som jag inte kan slappa taget om. Jag vill uppmuntra dig, kare lasare, att studera vackelsens historia. Vackelsen kommer aldrig som ett rosa moln som plotsligt lagger sig over en nation eller ett omrade. Nej, vackelse kommer nar folk borjar be och arbeta for det. Nar profeterna i GT borjade predika Ordet vande sig manniskorna om till Herren. Nar John Wesley borjade predika i Storbritannien kom manniskor till tro (1700-talet, resulterade senare i Metodistkyrkan), for Gud lade en borda pa Johns hjarta att ”ateruppliva” vissa sanningar. Samma skedde genom George Whitefield (Britannien/USA, samtida med Wesley). Samma skedde genom Hildegard under Europas morka arhundraden, genom Bohemian Brothers – ja, ocksa genom Martin Luther! Gud uppenbarade nagra bortglomda sanningar och anvande nagra enskilda personer for att fora fram sitt budskap.

 Jag har fatt en borda av Gud. Han talar kontinuerligen till mig om Finland. Om fasten som behover brytas. Om handelser som behover forlatelse. Han ger nycklar. Jag tror inte att jag ar pa nagot satt speciell och Gud darfor skulle kunna anvanda mig, nej, nej, nej, utan det ar Jesus som ar sa speciell och i sin stora Nad kan Han anvanda aven en syndare som mig for att utbreda Hans rike innan Hans atervando – som utan tvekan ar nara. Atminstone narmare an igar! 

 Ytterligare vill jag inte att nan ska tro att jag vill ”sooloilla”. Nej. Detta ar ett arbete som ingen kan gora ensam, och ocksa har i Kenya samarbetar jag alltid med nagon. Det ar ocksa en viktig andlig princip, man delar ansvaret och delar motstandet om ni forstar vad jag menar. Och gallande Finland har jag redan en grupp manniskor som ivrigt meddelat att de staller upp for att jobba intensivt for att vackelsen ska bryta igenom i Finland. Gatuevangelisation, skolmission, moten och framfor allt bon. Ingen kan gora nagot sadant ensam. Anda vill jag fraga dig, kare lasare, en sak. Reverend Reinhard Bonnke fick en vision om Afrika nar han var liten. ”The bloodwashed Africa”. Ingen trodde honom. Folk tyckte att han var stolt nar han dromde om att leda hela Afrika till Jesus. Reinhard stod dock fast, han vande blicken till Gud som gett honom visionen. Idag vet vi att Reinhards ministry lett tiotals miljoner manniskor till Herren Jesus – det storsta genombrottet var nar over en miljon manniskor gav sitt liv till Jesus under ett enda mote! Las garna mera via http://www.cfan.org/. Nu ar min fraga, vad skulle ha hant om Bonnke sagt ”Nja, jag kan nog inte gora det. Jesus kan nog inte anvanda mig.”? Vackelsens historia skulle se ganska annorlunda ut. Eller kanske inte. Antagligen skulle Gud ha valt att anvanda nagon annan tjanare for att forverkliga sina planer!

 Jag ar overtygad om att vi ar alla kallade till att sprida evangeliet. Inte for att jag hittat pa det, utan for att det star i Bibeln. Missionsbefallningen (Matt 28:18-20) galler dig och mig. Oavsett om vi tjanar Jesus som predikanter eller i businessvarlden sa ar vi alla kallade – kallade till att vara varldens ljus och jodens salt. Det ar var rattighet men ocksa var skyldighet. Jesus visar oss atskilliga ganger genom sina liknelser att vi inte ska halla denna skatt for oss sjalva, och inte bara det. Vi kommer att hallas ansvariga for hur vi forvaltat budskapet. Titta exempelvis pa Matt 25:14-30, liknelsen om talenterna. Den kanner vi alla till. Den tjanare som fatt en talent gravde ner den for att skydda den, och gav den sedan tillbaka da hans Herre atervande. De andra multiplicerade antalet talenter genom att forvalta dem ratt. Nar Herren atervande beromde han tjanarna som multiplicerat det han gett at dem – men tjanaren som gav tillbaka exakt samma talent som han fatt, till den tjanaren svarade Herren ”Du onde och late tjanare. Du visste att jag skordar dar jag inte har satt och samlar in dar jag inte har strott ut” (vers 26). Och sa togs aven den enda talenten fran tjanaren.

 Vidare sager Jesus i Matt 10:27 ”Vad jag sager till er i morkret skall ni saga i ljuset, och vad ni hor viskas i ert ora skall ni ropa ut pa taken”. Jesus har viskat i mitt ora att vackelsen kommer over Finland. Min uppgift – min plikt – ar att ropa ut detta gladjebudskap. Rom 10:17 sager att tron kommer av predikan, alltsa behover vi som kanner sanningen predika. Hur skall manniskor annars lara kanna sanningen?

 Jesus gav larjungarna missionsbefallningen. De var 11 till antalet (Judas var inte mera bland dem). Uppdraget kandes hopplost. Budskapet skulle tas till varldens yttersta grans. Sedan hande nagot. I Apg 2 laser vi om pingstdagen, ”kyrkans fodelsedag”, da den Helige Ande foll over den samlade skaran. Da fick de kraft att ga ut. Just det – kraft att ga ut. Den Helige Ande trostar, vagleder, ger oss t.ex. tungotalets gava och mycket mera, men det ar inte DHA:s huvudsakliga uppgift. Den huvudsakliga uppgifen ar att ge kraft till att ga ut. Utan DHA kan vi ingenting gora.

 Utan Gud skulle jag inte kunna gora nagot. Utan Guds Ande skulle jag sackna ihop pa flacken och do. Jag kan inte ta ett enda steg utan Gud. Han ger mig livet. Hur mycket mer ar det da inte Guds fortjanst, och inte min, nar en syndare kommer till tro? Det ar ett mirakel som jag inte har nagot att gora med. Jag ar bara en tjanare som sagt at Gud ”anvand mig”. Om du sager at Gud det samma och verkligen menar det i ditt hjarta ar jag overtygad om att Han kommer att borja floda genom dig pa ett nytt satt.

 Jag ar inte battre an dig. Alla ar vi lika infor Gud. Jag ar inte storre an dig som nagon av er skrivit. Helst skulle jag lana Paulus ord och kalla mig den storsta syndaren av alla.

 Jag vill avsluta med att paminna om att relationen till Jesus fungerar liksom vilken annan relation som helst. Jag bestammer hur mycket tid jag spenderar tillsammans med mina vanner. Likasa ar det jag som bestammer hur mycket tid jag spenderar tillsammans med Jesus. Det ar jag som bestammer hur relationerna till mina vanner utvecklas, och ocksa hur snabbt den processen sker. Sa ar det ocksa med Jesus. Han ar alltid redo, Han lyssnar hela tiden, fragan ar hur mycket jag vill satsa. Vi ser i Joh 4, dar vi laser om Jesus och den samaritiska kvinnan, att bara ett mote med Herren kan gora oss till evangelister om vi ar redo.  I vers 28 lamnar hon sin kruka och gar in i staden och berattar at folket om Jesus, uppmanar dem att komma och se sjalv. I  vers 39 star det ”Manga samariter fran den staden kom till tro pa honom genom kvinnans ord”. Hon hade haft ett enda samtal med Herren Jesus. Det var nog. Det forandrade hennes liv, hon ville beratta at alla om vad Han gjort. Jag onskar att vi alla kunde ha samma attityd, samma brinnande karlek och samma overtygelse om att hur syndiga vi an ar sa ska vi beratta at alla om den skatt vi hittat. I dagens lage finns det over 500 miljoner panyttfodda kristna i varlden. Larjungarna var elva till antalet. Varfor vi fortfarande kampar med missionsbefallningen, varfor kristendomen i Europa gar bakat, det har jag valdigt svart att forsta. Vi har fatt en uppgift – alla som har Jesus som Herre i hjartat har en uppgift – att predika de goda nyheterna. Att sprida Jesu karlek. Att leda manniskor till honom. I 1Pet 2:9 laser vi att ”ni ar ett utvalt slakte... for att ni skall forkunna hans harliga garningar”. Var uppgift ar att forkunna! Allt detta skall vi gora medvetna om att det inte handlar om oss sjalva, om nagon stiger upp i predikstolen for att upphoja sig sjalv sa kommer det att ses i frukterna av det arbetet. Det kommer att sluta daligt. Vi ar bara tjanare, som tomma krukor som Herren far fylla sa att det flodar over sa att aven krukorna bredvid berors. 

 Reverend Bonnke fick en vision om ”a bloodwashed Africa”. Jag fick en vision om ”a bloodwashed Finland” for att nu anvanda samma uttryck. Jag ar overtygad om att vi kan se en otrolig vackelse i Finland, men det kommer aldrig att ske om inte vi som alskar Jesus ”dagligen tar vart kors” (Luk 9:23) och inser vart ansvar i att predika evangeliet. Notera att jag talar om ”vi”. Inte jag ensam. Broder och syster, dina boner och din insats behovs om vi vill se vart hemland vanda om till Jesus. Latom oss sluta upp i en gemensam bon i enlighet med 2 Kron 7:14 – vi ska odmjuka oss, be, soka Herrens ansikte och vanda om fran vara onda vagar – och da skall Herren hela vart land. Finland behover helande. Finland behover vackelse. Guds vilja ar en enorm vackelse, for Han vill att alla kommer till Honom. Nu ar fragan, ar vackelse ocksa var gemensamma vilja? Min bon ar att den ar. 

Med all Guds karlek,

Patu 

"Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, sager Herren Sebaot" (Sak 4:6)