När över 32
000 människor kommer till tro händer det så lätt att man ser på dem som en stor
massa och glömmer individen. Med en sådan mängd är det visserligen omöjligt att
hålla koll på var och en, men i varje fall. Det är så viktigt att minnas att
Gud ser 32 000 individer, inte en hop. Lika många helt unika historier.
För att inte bli alldeles blind för siffrorna
har jag bekantat mig med några individers berättelser. Vad som fanns bakom den
handen som de reste upp när jag frågade om de ville ta emot Jesus. De lokala
pastorerna från Kisumu håller nu på med det tuffa jobbet att ta hand om alla
dessa nyfrälsta, och de rapporterar åt mig dagligen om hur arbetet fortgår. De
har också delat med sig några av de ”häftigaste” fallen, och de har varit till
stor uppmuntran för mig. Hoppas de blir det för DIG också. :)
Han hade varit rektor på skolan redan i flera
år. Han var respekterad både på skolan och på orten. Eller ja, han hade i
allafall varit respekterad en gång i tiden. Tidigare i år hade det plötsligt
börjat försvinna böcker från skolbiblioteket. Detta rapporterades åt rektorn,
som dock inte fick någon av eleverna att bekänna brottet. Längs med våren
började dock allt fler böcker försvinna, och det började bli ett allvarligt
problem. Biblioteket vaktades nu varje dag, men böcker fortsatte försvinna. Då
riktades blickarna mot den som hade den enda nykeln till skolbiblioteket –
rektorn själv. Det verkade inte finnas någon annan förklaring. Böckerna
försvann nattetid, och det fanns inga tecken på inbrott. De försvunna böckernas
värde hade redan uppgått till 3000 USD, och de övriga lärarna polisanmälde den
tidigare så respekterade rektorn.
Rektorn fick sparken. Han skulle dock jobba
några dagar till innan han packade ihop sina saker. Det var en av dessa dagar då
vi dök upp så skolan. Han hade glömt att vi skulle komma när han personliga
situation blivit så svår. Nu var vi ändå där, och bad om lov att få adressera
hela skolan. Vi fick lov, och snart ekade orden ”JESUS SAVES!” utanför skolan
där eleverna och lärarna samlats för att höra budskapet. Flera hundra elever
och lärare tog emot Jesus, och vi lämnade skolan. Vi hade ingen aning om vad
som skedde under ytan...
Följande dag hade två unga killar kommit
gråtande in på rektorns kontor. Rektorn undrade förstås vad som bekymrade dessa
två elever. De hade en bekännelse. De hade tagit emot Jesus dagen innan, och nu
kunde de inte leva i lögn mera. De bekände att de var bakom bokstölderna som
skett, och att de gjort det för att sälja dem och få lite extra pengar. De hade
stulit rektorns nykel en dag för att göra en kopia, och sedan returnerat den
ursprungliga nykeln utan att ha lämna fast. Därefter hade de nattetid tagit in
sig på biblioteket flera gånger, valt ut de dyraste böckerna och burit dem bort
för att gömma dem i en närliggande grotta. Dessa snyftande pojkar blev förstås
nu alldeles utom sig av förvåning när rektorn inte alls blev arg, utan istället
blev han ivrig och ville omedelbart se bokgömman. I all sin korthet reddes
alltså detta fall ut, rektorn fick behålla sitt jobb och böckerna återlämandes till biblioteket.
Allt tack vare evangeliet som predikats på skolan!
På den Afrikanska landsbygden är ”sexkulturen”
ganska annorlunda, och även där varierar den mycket beroende på vilken stam det
handlar om. Det är dock inte ovanligt att man har ganska lösa sexrelationer,
och graviditet vid ung ålder är tyvärr väldigt vanligt. Vi såg tusentals sådana
fall i skolorna vi besökte. En sådan
historia fick en ny vändning tack vare evangeliet.
Hon hade märkt att hon var gravid redan för
en längre tid sedan. Hon hade berättat om det åt sin pojkvän, men han tyckte
att det var hennes problem. Hon kunde inte låta sina föräldrar veta om saken,
så hon flydde hemifrån. Hon hade planerat att föda babyn ute på savannen och
låta hyenorna sköta resten, efter det skulle hon kunna återvända hem. Hon
skulle bara behöva hitta på någon ordentlig förklaring till var hon varit i
flera månader.
Så en dag ändrades allt. Några vithyade typer
besökte hennes skola och berättade om en Jesus som älskade henne. Han hade älskat
henne så mycket att Han dött för henne – och för den ännu ofödda babyn. De hade
läst från en stor bok som talade om att Gud ser oss redan när vi finns i vår
mammas mage, och Gud har en plan för varje dag av vårt liv redan då. Hur skulle
hon då kunna döda hennes barn? Graviditeten var redan i sjätte månaden. När
inbjudan kom tog hon emot Jesus som Herre och Frälsare. Hon bad frälsningsbönen
med flera hundra andra. Ändå fanns många frågetecken. Vad skulle hon göra nu?
Väckelsen spreds som en löpeld i byn efter att
dessa vithyade typer lämnat skolan. Snart fick hon höra att också hennes
föräldrar kommit till tro. Hon gick hem tillbaka, och kunde nu bekänna allt för
sina föräldrar. De var väldigt förstående, för de hade nu en alldeles ny
kärlek. De ville absolut inte att deras dotter skulle göra av sig med barnet
när det föddes, utan de ville hjälpa och stöda henne ta hand om barnet.
Budskapet om Jesus Kristus ger en syndanöd och behov av bekännelse och
förlåtelse. I dessa fall ovan blev slutet lyckligt, men vissa gånger finns det
också ett världsligt straff. Synd har alltid konsekvenser. I vissa fall blir
följderna väldigt allvarliga. Ett exempel på det hittas också från Kisumu. En
av rektorerna som kom till tro bekände att han i flera år sexuellt utnyttjat
sina elever – dagligen. I ett sådant fall kan man naturligtvis inte bara täcka
allt med Jesu blod och gömma resten. Inför Gud är han förlåten, ja, men det han
gjort har satt djupa spår i många människors liv, och det är också ett
allvarligt lagbrott. Var rektorn finns nu vet jag inte, men de lokala
pastorerna lovade gå till roten med saken.
Dessa fall
är bara några plock från alla de meddelanden som kommit in via de lokala
pastorerna. Det vi såg med World Mission Teamet i Kisumu var toppen av ett
isberg. I många byar sprids evangeliet som en löpeld, väckelsen beskrivs som ”explosiv”.
Halleluja! Må Gud fortsätta att arbeta i dessa människor till helande,
upprättelse och helgelse, och må deras rötter växa djupt ner i Ordet!
Idag, torsdag, firar jag femårsjubileum med
Jesus. Idag
blickar jag bakåt på tiden som varit, på allt det Jesus gjort för, i och genom
mig. Jag fylls av tacksamhet och förundran. Genom självdestruktivitet och
depression har Han burit mig. Genom utbrändhet och sjukledighet. Från ensamhet
till en verklighet där jag är omringad av underbara människor. Från bundenhet
till frihet. Från mörker till ljus. Från sorg till obeskrivlig glädje. Framför
allt tänker jag på Hans offer på Golgata kors. Han blev fastspikad för mina
synder, genomborrad för mina överträdelsers skull. Vilken Frälsare!
Trots att mina tankar ännu delvis är i Kisumu
så borde jag förbereda mig för nästa uppdrag. På lördagmorgon åker jag iväg
till en ort som heter Gilgil. Där blir det gatuevangelisation och predikande i
olika kyrkor under en vecka. Gatuevangelisation är mycket tuffare än
evangelisation i skolor, och det är praktiskt taget omöjligt att se lika stora
skaror komma till Kristus. Man är också mycket mera utsatt för andliga strider.
Ändå är det så belönande. Det är ju ett mera personligt sätt, och
undersökningar visar att de som kommit till tro via ”person-to-person
evangelism” stannar i kyrkan med en mycket större sannolikhet än de som kommer
till tro i massmöten. Be gärna med mig, behövs både krafter och
beskydd – än en gång. May the Name of the Lord be glorified!
Gud välsigne dig rikligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar